- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
153

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde flocken: Klättraretättingar (Certhiomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOTVACKOK.

153

företrädesvis mesar och trädkrypare. Innan ännu hela familjen förenat sig, har jag
jaldrig sett mer än två, tre eller fyra nötväckor till sammans. De äro fördelade här och
der, emedan uppsökandet af deras föda är förknippadt med mycket besvär, och vanligen
anföra de en skara af finkar, tofsmesar och svartmesar, bland hvilka ofta entitor,
trädkrypare och kungsfoglar blanda sig.» Stundom sluter sig en eller annan hackspett
till sällskapet och lefver då längre tid i endrägt med dem. »Det kan», säger
Naumann, »icke afgöras hvem som af hela skaran är den egentliga anföraren eller hvad
som är första anledningen till dessa föreningar. Den ena folier den andras kallelse,

C7 C2 f/ ’

till dess fortplantningsdriften vaknar hos dem och sällskapet upplöses.» Dessa
föreningar äro ganska vanliga företeelser i alla våra skogar, och den som en gång lärt
sig igenkänna nötväckaus lockton, kan, ledd af denna, lätt finna och sjelf iakttaga

^ \\U\K/K ’ \

^

Fig. 65. Nötväcka, sydlig varietet (Sitta ccesia).

dem. Egentligen herskar icke något innerligt förhållande bland medlemmarne, men
en bestämd sammanhållning gör sig dock gällande, ty man träffar samma foglar till
ungefår samma antal flera dagar efter hvar andra på olika ställen. - »Nötväckan»,
säger min fader, »äter jemte insekter äfven gerna frön, synnerligen bok- och
lindfrukt, lönn-, tall- och granfrön, ekållon, korn och hafre. Äro barrträdskottarne
alldeles tätt slutna, kan hon icke komma åt fröna, men så snart fjällen något litet
öppna sig, söker hon fram dem och förtär dem. Frön af tallen, som eljest behaga
blott få foglar, tyckas smaka henne särdeles väl. Bok- och lindfröu ätas gerna och
bevaras for tider, då brist på föda inträder. Jag har ofta med stort nöje iakttagit
nötväckor på de med frukt belastade bokarna. Två eller tre sådana foglar uppehålla
sig i närheten af en fruktrik bok, flyga omvexlande till trädet, afbryta med näbben

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free