Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADELPAPEGOJOR. 221
vis hölls i bur och betraktades såsom ett kostbart föremål. Det var denna papegoja
som af Alexander den stores fältherre Onesikritos medfördes till Grekland från
hans indiska krigståg; henne återfunno äfven romarne senare vid Tergedum vid
mellersta Nilen, och på henne syftar Diodorus Sicilius, då han omtalar de papegojor,
som påträffas i yttersta Syrien. Halsbaiidpapegojan (Palceornis torquatus, fig.
92), bengalernes »Tiga» eller »Tia», andra indiska folkstammars »Gallar», »Leibar»r
»Kagu» och »Kiru», arabemes »Dura» och »Babaghån», abessinernes »Hersei», är
en lika så vackert byggd som fint och angenämt färgad fogel. Hon tillhör sin
afdelnings medelstora arter; hannens längd utgör 35 till 40 cm., hvaraf mer än 25
cm. komma på stjerten; den hoplagda vingens längd är deremot endast 15 cm.
Fjädrarnas färg är i allmänhet ett mycket lifligt, lätt, i gulaktigt dragande
gräs-grönt, som på hjessan är klarast, på undersidan blekast, men mörkast på vingarne.
På båda sidor om halsen och i kindtrakten öfvergår denna färg i fint syrenfärgadt
eller himmelsblått, hvilket genom en mörk, svart strimma på strupen och ett
präktigt rosenrödt band skiljes från halsens gröna färg. De mörkgröna vingpennorna
hafva blekgula ytterkanter, de båda mellersta stjertpennorna och spetsarne af de
öfriga eljest gräsgröna, på innerfanet lifligt gula stjertfjädrarna äro blå, men stjerten»
undersida gröngulaktig. Näbben är lifligt röd, med undantag af öfvernäbbens
mörkare spets. -. Af alla arterna har halsbandpapegojan den största utbredningen. Inom
det indiska området tillhör hon de vanligast förekommande foglarne i landet, i
synnerhet men icke uteslutande på slätterna. Här föredrager hon enligt Bly t h de
odlade trakterna framför alla andra och är således den enda indiska papegoja, som rent
af uppsöker menniskornas granskap. För att uppföda sina ungar slår hon sig icke
allenast ned i trädgårdar och trädplanteringar eller i de vägar och stigar
beskuggande träden, utan äfven i passande håligheter i större byggnader, i hål uti murar
och remnor. Här och der lefver hon fjerran från alla skogar och nöjer sig då med
de få träd, som städernas eller byarnes invånare planterat för att erhålla skugga
eller för fruktens skull. I många indiska städer ser man henne sitta på takåsarne
liksom kajorna hos oss. I fruktträdgårdar och på fält gör hon plundrande infall och
företager stundom i stora skaror vidsträckta roftåg. - Annorlunda förlöper
halsband-papegojans lif i Afrika. Här utbreder hon sig från 17° till 8° nordlig bredd öfver alla
länderna i det inre och bebor derför från vestkusten ända till de abessinska bergens
östra kant hvarje skog med gynsamt läge och passande för hennes vanor. Särskildt
fäste jag mig dervid, att hon alltid endast uppträder der äfven aporna lefva. - Lika
skickligt och snabbt som dessa papegojor flyga, lika ovigt, långsamt och klumpigt röra
de sig på släta marken, och äfven deras klättring i trädens grenar är mycket
stympar-messig. - I Indien rufvar, såsom vi fått veta af J er do n, halsbandpapegojan under
januari till mars; i Afrikas inre parar hon sig under regnmånaderua, som medföra
våren till dessa trakter. Till häckniugsort tjena på förra stället icke allenast alla trädT
utan äfven alla slags håligheter, särdeles i de mest olika byggnader; på det senare
stället användas uteslutande träden. Redan mot slutet af regntiden ser man i Afrika
de gamla med sina lätt igenkänneliga ungar, och dessa familjer förena sig i sin ordning
snart till större svärmar. Enligt mina iakttagelser på fångar behöfva ungarne minst
tre år innan de erhålla föräldrarnes drägt, särdeles det betecknande röda halsbandet.
- I trots af sin försvarsförmåga hafva likväl halsbandpapegojorna farliga fiender i
de större roffoglarne och lära, enligt indiska iakttagares försäkringar, falla ett byte
äfven för de oskickligare bland dessa. I de af mig beresta delarne af mellersta
Afrika jagar endast den europeiske samlaren dem med eldvapen; infödingarne för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
