Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEPPARATARE.
257
ibland svara med ett sagta eller helt lent visslande, till tecken att man med honom
vore öfverens och medföljde. Jag anmärkte, att då Bi-nästet var långt borrta, gjorde
merändels Fogeln långa stationer eller flygter, mellan det han väntade Bi-jägaren
och åter manade på honom, men flög korrtare stycken, samt ifrigare och oftare
repeterade sitt låte, i samma mån som man närmare nalkades till Bi-nästet. Slutligen,
då Fogeln hunnit fram till Bi-nästet, antingen det då är byggt i en klyfta, håligt
träd eller i någon underjordisk gång, sväfvar han öfver detsamma för några
ögonblick, hvilket jag sjelf tvänne gånger tydligen såg, sedermera sätter han sig tyst och
merändels gömd i ett träd eller buske i grannskapet, att vänta på hvad som kan
uträttas, och falla på dess andel. Det är troligt, att Fogeln på ofvannämnde sätt
alltid antingen mer eller mindre sväfvar Öfver Bi-nästet, innan han gömmer sig, ehuru
man ej alltid kommer åt att så noga gifva ägt derpå; i alla fall kan man ändå vara
försäkrad, att Bi-nästet är helt nära i granskapet, då man af Fogeln blifvit lotsad
ett stycke väg, och han sedan tystnat. På ett ställe, där vi för ett par dagar dröjde,
blefvo mina Hottentotter af en skyggare och mindre expressiv Bi-gök flere gånger
skiftvis ledde till en och samma trakt, innan en på fogeln uppmärksammare, fick
anledning att snoka upp sjelfva Bi-nästet. Sedan genom Fogelns anvisning, man
gräfvit sig fram till Bi-nästet, eller kommit åt att plundra det, plager man till
ärkänsla mot honom, lemna en hederlig portion af det sämre, eller de Kakor, hvaruti
Ungar hålla på att framkläckas, hvilket dock för honom torde vara det läckraste, så
väl som ock Hottentotten ingalunda anser det för det sämsta.» - Honan lägger sitt
ägg på släta marken och bär det derefter i näbben till det förut af henne utvalda
främmande boet, sedan hon ur detta utkastat ett ägg. Enligt V e rr e au x’s
iakttagelser börja emellertid de verkliga föräldrarne mata den unge honungsgöken och
söka förmå honom att lemna fosterföräldrarnes bo, sedan han hunnit en viss tillväxt,
ungefär en månad efter det att ägget blifvit lagdt.
Familjen Tukanlika (Rliampliastidce). En del amerikanska foglar utmärka
sig framför andra genom sin synnerligen stora, tjocka näbb, betydligt längre än öfriga
delen af hufvudet, men med ovanligt små och högt sittande näsborrar. Oaktadt
sin storlek är näbben dock jemförelsevis lätt, emedan dess inre är upptaget af
tomrum, som fyllas med luft från näshålorna. Tungan är lång och smal, utan kött, i
kanten f råns ad af trådar.
Pepparätarne (Hampliastus) utmärka sig genom sin korta, breda, trubbigt
afrundade, jemnlånga stjert. Färgen hos de olika arter hvilka man känner, är mycket
öfverensstämmande. Grundfärgen är glänsande svart och från den samma afsticka
röda, hvita eller gula fält på strupe, rygg och gump. - Slägtets största art är
Jette-t uka nen eller T o ko (Rampliastus toco, fig. 107), som är likformigt svart med ljust
blodröd gump och hvita kinder, strupe, framhals samt öfra och undra stjerttäckfjädrar.
Längden är 57 cm., hvaraf stjerten upptager 14 cm. - Tokou bebor Sydamerikas
högländare delar från Guyana till Paraguay och förekommer äfven i mellersta
Amerika. - Enligt skildringar af alla mig bekanta forskare, hvilka haft tillfälle att
iakttaga pepparätarne i deras hemland, framgår, att de olika arternas lefnadsätt i
allt väsentligt är likartadt, så att hvad som berättas om en art väl ock kan tillämpas
på de öfriga. Vanligen uppehålla pepparätarne sig högt upp i skogsträden. Under
sökande efter sin föda slinka de här igenom kronorna med mera behändighet än man
skulle kunna tilltro dem, eller ock sitta de och hvila i de högsta trädens yttersta
Brzlnn, Foglarnes lif. 2:a uppl. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
