- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
272

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272

BLÄKRÄKSP1TAE.

Familjen Blåkråklika (Coraciidae). En särdeles betecknande egendomlighet
för denna familj är, att ej blott öfvernäbben utan äfven undernäbben är i spetsen
nedböjd. Eljest skilja sig hithörande foglar från de föregående genom saknad af
hudartadt föreningsveck mellan framtårna. Stjerten är af medellängd, något rundad
eller svagt utskuren, och hos åtskilliga arter af det egentliga Blåkråkslägtet (C o
rada s) äro Yle yttersta stjertpennorna förlängda. - Blåkråkornas egentliga hemland
bildas af länderna under eqvatorn i gamla verlden. En art af familjen förekommer
visserligen i Europa och sålunda i norden, men flertalet bebor den nämnda regionen.
Afrika och Asien hysa temligen lika inånga arter, Nya Holland är deremot fattigt
på gruppens medlemmar. Ett vilkor för deras förekomst är tillgång på stora, enstaka
träd eller ock klippväggar, bergskäglor och obebodda byggnader, från hvilka de hafva.
en vidsträckt utsigt och hvilkas klyftor eller ihåligheter erbjuda dem lämpliga platser
for bona. Här pläga de sitta och sorgfälligt genomspana sitt område. En möjligen
förbiflygande större insekt bortfångas alldeles på samma sätt som af flugsnappare och
biätare, en på marken oförsigtigt springande mus, en ödla eller en liten groda
försmås icke heller. Vid vissa tider äta blåkråkorna äfven frukt, ehuru djurisk föda
alltid torde föredragas. - Alla blåkråkor äro oroliga och obeständiga foglar. »De
äro», säger G loger, »utomordentligt skygga och visa den vaksammaste försigtighet,
en outtröttlig, vild liflighet och en beständig, glad munterhet, en synnerlig lust för
kif och oväsen samt hos de gamla en otämbar obändighet i fångenskap: dessa
egenskaper framstå såsom hufvuddrag i deras lynne. Emedan de blott af försigtighet
icke af böjelse dölja sig, sitta de nästan aldrig länge stilla, helst och oftast på en
fri trädtopp eller eu torr grenspets.» I trädens grenar hoppa de lika litet omkring
som på marken. Vid hvarje ombyte af plats använda de sina vingar. Deras
skickliga, snabba och utomordentligt lätta flygt utmärker sig genom de sällsammaste
konster, t. ex. ett märkvärdigt kullbytterande. Stämman är obehaglig: härskande eller
kraxande. - Endast så länge omsorgen om afkomman förenar ett blåkråkpar, stannar
detta på ett bestämdt ställe, men före och efter häckningstiden sväfvar det omkring i
landet. Vår nordiska art vandrar regelbundet, men förblir i sitt vinterherberge icke
inom ett visst område, utan genomströfva!’ här, efter utseende till ingen nytta, vida
sträckor, såsom äfven de i eqvatorialländerna lefvande arterna göra. Boet anlägges
på mycket olika ställen, men alltid på samma sätt. Hos oss bygger blåkråkan i ihåliga
träd, och derför har man trott, att icke blott hon, utan äfven de öfriga arterna icke
afvika härifrån, men nu veta vi, att hål i murar, klyftor och springor i klippor och
berg eller till och med hålor i branta jordvallar och byggnader lika ofta, må hända
ännu oftare måste mottaga redet. Detta är en mycket slarfvig och oordentlig
byggnad, som består af halm, rötter, hår och fjädrar. Kullen innehåller 4 till 5 ägg. De
rufvas vexelvis af båda föräldrarne och båda uppföda äfven till sammans ungarne.
Båda föräldrarne visa mycken ifver så länge det är fråga om rufningen och
ungar-nes matande, men försumma dem i öfrigt mycket, bekymra sig i synnerhet icke det
minsta om renligheten i boet och låta detta slutligen förvandla sig till en verklig
dyngstack. Ungarne bli snart efter det de flugit ut fullkomligt sjelfständiga och gå
nu sin egen väg utan att bekymra sig synnerligen om sina föräldrar eller andra af
sin art. Likväl gör man blåkråkorna orätt i att kalla dem osällskapliga; jag har
nyligen haft tillfälle att genom aktgivande på både fria och fångna blåkråkor
öfvertyga mig, att de endast tillbakavisa försöken att göra dem något afbräck i
tillfredsställande af deras fordringar på det nödvändiga. Om ett ihåligt träd uppstår sålunda
en liflig strid mellan de olika paren, men endast då det är brist på häckiiingsplatser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free