- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
406

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

406 DAGROFFOGLAR.

hela apskaran, och i ett nu såg sig örnen omringad af må hända tio starka apor,
som under gält skrik och förskräckliga grimaser an grepo honom och fattade tag i
honom på alla sidor. Nu tänkte tofsörnen ej längre på sitt byte, utan endast på att
försvara eget skinn, men detta blef honom icke så lätt. Aporna höllo honom fast
och hade sannolikt dödat honom, om han icke slutligen med stor möda lyckats
befria sig och hastigt tagit till flykten. Men åtskilliga af hans stjert- och ryggfjädrar,
som flögo omkring i luften, buro vittnesbörd om att han icke utan förlust ernått sin
frihet. Enligt Heuglin jagar tofsörnen äfven kräldjur och fiskar, må hända äfven
groddjur, och i nödfall går han, såsom redan Levaillant påpekat, på as; i närheten
af slagtbänkar såg Heuglin honom sitta i de höga träden och lura på affallet
eller ock afgnagande köttet från kringliggande ben. - Levaillant säger, att han

o O O öo O ’

bygger sitt bo i träden och bekläder dess inre med fjädrar eller ull; honan lär lägga
två ägg. - Tofsörnen kommer icke sällan lefvande till Europa och håller sig vid
lämplig vård under åratal i bur, ty han. är kraftig och föga ömtålig f Or klimatets
inflytande.

Skrikörnar (Pseudaetus). I Europa företrädes tofsörnarnes slägte af
skrik-örnarne, som likaledes hafva jemförelsevis långa vingar och mellanfötter - de senare
af ungefär 1/3 af första armpennornas längd - men hvilkas näbb är betydligt
starkare. Den Mindre skrikörnen (Pseudaetus ncevius, fig. 170) har en kroppslängd
af 65 till 70 cm., hvaraf stjerten upptager 24 till 26 cm. Vingarnes längd är 48
till 52 cm. Fjäderdrägtens förherskande färg är ett mycket likformigt, svagt
glänsande kaffebrunt, som under vår och sommar bleknar till en glanslös brun jordfärg och
ljusnar något i nacken. De små och mellersta öfra vingtäckfjädrarna äro om våren
märkbart ljusare än manteln, undersidans fjädrar något ljusare än ryggens;
handpennorna mattsvarta eller svart bruna med otydliga dunklare band. Iris är gul med
enstaka bruna, hos honan guldgul med röda punkter på ögats undra sida, vaxhuden
är gul, näbben hornblå, i spetsen svart, foten gul på de delar, som ej täckas af
fjädrar. - Så vidt man ännu med säkerhet vet, bebor skrikörnen såsom häckfogel
förutom norra Tyskland endast Polen,< vestra Ryssland, Ungern, Galizien, det europeiska
Turkiet och Grekland, besöker på sin vandring i enstaka exemplar väl äfven vestra
Tyskland, Frankrike, Schweiz och Italien, må hända nordöstra Afrika, flyger då och
då till Holland och öfver till Storbritannien eller till Sverige, men saknas redan i
Spanien helt och hållet och ersattes öster ut i Europa af två beslägtade arter, af
hvilka vi äfven vilja omtala den Större skrikörnen (Pseudaetus clangus). Denne
är märkbart större och smärtare än den mindre skrikörnen; vingen, som tillhopalagd
uppnår eller öfverskjuter stjertspetsen, är minst 5. stjerten 2 till 3 cm. längre, tarsen
betydligt högre, klorna kraftigare än hos denne. Fjäderdrägten är nästan enfärgad,
på nacken, öfre delen af ryggen och öfra bröstet utan rostfläckar, på undersidan
tecknad med långa, rostgula fläckar, hvilka likväl icke börja förr än nedom kraf van;
tar-sens undre del är vanligen hvit. - Den större skrik örnens utbredningsområde ligger
öster om hans tyska slägtings boningskrets; dock torde alla stepptrakter böra
undantagas. Såsom häckfogel möter man honom från norra stranden af det Kaspiska
hafvet genom hela södra Sibirien ända in i Amurlandet äfvensom i sydliga Urals
skogar. Om vintern vandrar han till Indien och öfriga delar af Sydvestra Asien och
till Egypten, hvarest han vid strands]öarne och i deltat uppträder såsom den öfver
hufvud vanligaste af alla örnar, och på sina vandringar besöker han äfven långt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free