Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKRFOQLAR. 481
fjädrar, men trots det skenbara raseri, hvarmed de strida, förekomma knappt, må
hända aldrig, allvarsamma sår, och det ser nästan ut som om den ene endast ville
bortjaga, icke skada den andre. Dock händer, att den starkare griper den svagare i
nacken, släpar honom liksom en fånge med sig ett stycke, derpå ger honom
ytterligare några hugg, tvingar honom att fly och sedan jublande återvänder till
stridsplatsen för att fortsätta leken. Orrspelet lockar vanligen, dock icke alltid, hönorna
till stället. Så snart dessa infunnit sig, flytta sig tupparne under de senare
morgon-timmarne med dem upp i träden, kuttra härstädes ännu någon tid och begifva sig
derefter i deras sällskap till det ställe, der de söka sin föda; och här para de sig.
Mot midten af maj gör orrhönan anstalter för rufningen. Äfven hennes bo bildas
endast af en grund, uppkrafsad fördjupning, som i bästa fall beklädes med litet ris
och lägges på ett så väl som möjligt skyddadt ställe, i högt gräs, under små buskar
o. s. v. Äggen äro 7 till 10, stundom äfven 12 till antalet och rufvas af hönan
visserligen icke lika ifrigt som tjäderhönan räfvar sina ägg, men lika länge och med
mycken hängifvenhet. Kycklingarne förstå redan från sin första lefnadsdag skickligt
att dölja sig, lära sig snart att flaxa och äro redan efter några veckor i stånd att öfver
allt följa modern. Detta oaktadt hafva de likväl många faror att utstå, innan de blifvit
fullväxta. - Orrjagten bedrifves med mycken ifver af alla slags rofdjur och äfven
allestädes af menniskan. I norden väljer jägaren sådana platser i skogar och mossar,
der orren plägar leka, och väntar från klockan ett på morgonen i en af ris hopflätad
skottkoja på orrtupparne till dess en af dem närmat sig inom skotthåll. Skottet
jagar bort sällskapet, men skytten blir tyst och stilla qvarsittande i sin koja. Efter
någon stund börjar en orrtupp åter kuttra, en annan instämmer, en tredje låter äfven
höra sig, derjemte lockar en höna, kuttrandet i träden blir lifligare och efter
omkring en timmes förlopp fördristar sig slutligen en att flytta sig ned på marken,
hvarest han börjar blåsningen, och dermed gifver ett tecken till att dansen på nytt
kan börja; snart är också hela platsen på nytt fyld af dansörer. En annan tupp
skjutes, hvarefter det tillgår på samma sätt om igen, och om jägaren har tur, kan
han nedlägga tre eller fyra på en morgon. I hela Ryssland och Sibirien bedrifver
man ined synnerlig förkärlek orrjagten för bulvan. Härmed förstås en uppstoppad
eller af blånor och tyg efterhärmad orrtupp, som på senhösten användes såsom
lock-fogel. Före daggryningen begifver man sig till skogen och uppsätter ined en stång
denna bulvan i ett af de högsta träden i trakten, så att den med hufvudet vänder
sig mot vinden. På ett passande ställe vid trädets fot uppföres en koja, från
hvilken man kan öfverskåda trädtoppen. Så snart bulvanen blifvit uppsatt, afdrifves den
angränsande skogen. De orrar, som deri uppehålla sig, flyga upp, få syn på den i
skenbar säkerhet stillasittande bulvanen, flyga dit och sätta sig tätt bredvid den i
trädet. Sibiriska jägare försäkrade mig, att de under loppet af en vacker morgon
kunnat fälla ända till 40 orrtuppar, tack vare bulvanen. I Tyrolen och det bayerska
höglandet jagas orrtuppen i synnerhet ifrigt, emedan unga män gerna använda hans
stjertfjädrar såsom hattprydnad. Enligt tyrolersagor bär djefvulen, då han, såsom så
ofta händer, visar sig klädd såsom jägare, halfva stjerten af en orrtupp i hatten,
men icke på den venstra sidan, såsom kristna jägare, utan alltid på den högra, så
att den fromme lätt känner igen honom och kan akta sig för hans farliga lockelser.
- Orrar, som fångas gamla, kunna vid passande vård lefva åratal i fångenskap och
skrida äfven till fortplantning, om man lemnar dem tillräckligt utrymme.
I trakter, der tjäder och orre bo bredvid hvar andra och tjädertupparnes antal
blifvit ovanligt förminskadt, infinna sig stundom tjäderhönor vid orrtupparnes
lekare h m, Foglarnes, lif. 2:a uppl. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
