Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÅSKONÅBBAR. 577
skogens djupaste skugga, än likt en träskfogel vadande i vattnet, än i likhet med
de små hägerarterna upptagande sin föda från kanten af stränderna. Enligt mina
iakttagelser bildar fisk hufvuddelen af hans måltider; af andra iakttagare veta vi, att
han äfven förtär musslor, amfibier, särdeles grodor, små ormar och kräftdjur eller
maskar och insektlarver. Hanne och hona uppehålla sig icke synnerligen nära hvar
andra, hvardera synes snarare gå sin egen väg och endast stundom förena sig med
den andra. Det stora boet, som utmärkes af sin runda ingång, är på ett konstfullt
sätt hopmuradt af risqvistar och lera. Utanpå har det en diameter af 1V2 till 2
meter och är nästan lika högt, emedan det eger ett kupolformigt öfverhvälfdt tak. I
sitt inre har det tre fullkomligt åtskilda rum: ett förmak, ett sällskapsrum och en
sofkammare. Dessa rum äro lika väl murade som boets ytterväggar, deras ingångar
just jemt så stora, att fogeln förmår krypa igenom. Det innersta rummet ligger
högre än de båda främre, så att inträngande vatten kan afflyta, men det hela är så
förträffligt arbetadt, att till och med starka regnskurar icke göra någon skada, och
skulle någon bristfällighet uppstå, äro boets invånare genast till hands för att
skickligt afhjelpa den. Sofrummet är det rymligaste, ligger längst in, och i detta rufva
båda könen omvexlande. På en mjuk bädd af säf och åtskilliga andra växtdelar
läggas derstädes de 3 till 5 äggen, hvilka utgöra en kull. Boets mellersta rum
tjenar till förvaring af Jagtbytet; i detta kan man städse såsom bevis på rikliga
förråd se benen af förtorkade eller ruttnade djur. I förmaket, det minsta af rummen,
uppehåller sig’ vaktposten, som alltid står på lur, genom sitt hesa skrik varnar sina
kamrater och förmår dem att fly. Om skuggfogeln äro mångahanda sagor i omlopp
bland de folkslag, som känna honom; så t. ex. tro invånarne i Angola, att den,
som badar sig i samma vatten som fogeln, ofelbart hemsökes af hudutslag. Äfven
negrerne vid Gazellfloden oroa icke hans häckningsplatser.
Träskonäbbar. Den sällsammaste fogeln i Afrika och tillika en af de
egendomligaste på hela jordklotet är Träskonäbben (Balceniceps rex, fig. 220), som har
vackert askgrå bottenfärg, de större fjädrarna med ljusgrå kanter, ving- och
stjert-pennor gråsvarta. Längden utgör 140 cm., hvaraf stjerten upptager 25 cm.; honan
är betydligt mindre. - Denna träskfoglarnes jette lefver, enligt Heuglins och
Schweinfurths iakttagelser, ensam, parvis eller i spridda sällskap, så långt som
möjligt aflägse från menniskans boningar, i de ofantliga, merendels otillgängliga
träsken vid Hvita Nilen och några af dess bifloder, men företrädesvis i Kitsch- och
Nuer-negrernes land mellan 5 och 8° nordlig bredd. Vid andra det inre Afrikas
vattendrag har man ännu icke iakttagit honom. Vanligen ser man honom vid de
med tjock säf och täta papyrusstånd omgifna gölarne, der han fiskar midt i träsket
eller ock på en på något af de torrare ställena i träsket sig höjande termitkulle står
orörlig, icke sällan på ett ben, för att härifrån hålla utkik eller smälta maten. Till
gång och flygt liknar träskonäbben marabustorken, men bär likväl sin kropp mera
vågrätt och låter det tunga hufvudet hvila på kräfvan. Då han flyger, drager han
in halsen liksom hägrarne göra. Hans föda består företrädesvis af fiskar, som han
fångar med mycken skicklighet, i det han, ofta stående ända till bröstet i vatten,
på hägrarnes sätt plötsligt kastar fram sin väldiga näbb. Stundom lär han äfven,
på samma sätt som pelikanen, till sammans med andra af sin art hålla formliga
drif-jagter, i det att han med kamraterna bildar en krets och framgående och slående
med vingarne söker tränga fiskarne till de grunda ställena vid stränderna. -
Häckar e/im, Foglarnes lif. 2:a uppl. « 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
