- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
636

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

636 - BROCKFOGELVADARE.

helsas med glädje af hannen. »En familj af dessa foglar», säger min fader, »är en
underhållande anblick. Ungarne simma bredvid och bakom de gamla och gifva noga
akt på om dessa funnit en insekt eller mask åt dem. De skynda då fram för att
SSL fort som möjligt mottaga födan. Efter några få dagar lära de sig att sjelfva
söka sin föda, hvarefter de endast anföras, varnas och skyddas af föräldrarne, vid
hvilkas första varningsrop de genast dölja sig. Efter ett par veckor äro de i stånd
till att sköta sig sjelfva. Då börja de gamla göra förberedelser till att lägga en ny
kull.» Då äfven denna blifvit utkläckt, blir skådespelet ännu mera tilldragande.
»Då den andra kullens ungar simma ut på vattenytan», säger Naumann, »komma
ungarne af clen första kullen, hvilka nu äro mer än halfväxta, tillstädes, visa sig
vänliga och förekommande mot sina yngre syskon och hjelpa de gamla med att leda
och öfvervaka dem. Stor och liten, gammal och ung äro så till sägaudes ett hjerta
och en själ. Då vanligen den andra kullens ungar äro färre till antalet än den
första kullens och äfven föräldrarne ingalunda äro sysslolösa vid ungarnes vård, så dela
icke sällan två af den första kullens ungar sins emellan vården och ledningen af en
af den senare kullens ungar. Denna simmar vanligen emellan dem och smekes och
matas vexelvis af de båda andra. Äfven vid hotande fara varna de större ungarne
på rigtigt lillgammalt sätt sina mindre syskon, alldeles som föräldrarne sjelfva
plägat göra för dem.» Ehuru rörhönan tager sin föda mera från djur- än från
växtriket och hufvudsakligen förtär skalbaggar, trollsländor, dagsländor, vattenskäktor och
andra insekter, vattensnäckor och dylikt, kan hon lätt hållas i fångenskap och
vänjas vid enkel ersättningsföda. I Tyskland jagar man icke rörhönsen, emedan deras
behagliga företeelse förvärfvar dem hvars och ens tycke och deras kött eger en
bismak, som icke tilltalar bortskämda gommar. Deremot visar man dem ingen
skonsamhet i det södra, katolska Europa.

Den fjerde gruppen inom familjen innefattar blott ett slägte, Sothönsslägtet
{Fiilica), utmärkt genom pannplåt, liksom hos näst föregående grupp, men med
flikiga tår, d. ä. på båda sidor kantade med en bred, men inskuren, hård hudhinna.

Den allmänt kända representanten af detta slägte är Sothönan (Fitlica åtrå),
hvars öfvervägande färg är ett temligen likformigt skiffers vart, som på hufvud och
hals är mörkare, på bröst och buk synes ljusare än på ryggen. Ögat är ljusrödt,
näbben med inbegrepp af pannplåten bländande hvit, foten blyfärgad, på hälen
röd-:gulaktigt grön. I ungdomsdrägten äro fjädrarna på undersidan ljusgrå och
svartspräckliga af de breda, hvitaktiga fjäderkanterna, och manteln visar en olivbrun
anstrykning. Längden är 44 till 47 cin., hvaraf stjerten upptager 8 cm. - Sothönan
förekommer öfver allt i Europa och mellersta Asien; dessutom har nian anträffat
henne i hela Afrika, södra Asien och Australien i vinterherbergena. I Sverige är
hon ingalunda allmän, men förekommer här och hvar, så nordligt som ungefär till
Mälarens vattenområde. I Tyskland saknas sothönan icke i något passande
vattendrag. Hon undviker strömmar och floder äfvensom hafvet och slår sig helst ned vid
sjöar och dammar, hvilkas stränder äro b e väx ta med vass och högt rör, I sina
vinter-herbergen bebor hon strandsjöarne och de vattenrika träsken i södra Europa, norra
och mellersta Afrika, lika mycket om vattnet är sött eller saltaktigt. Hos oss
infinner hon sig på våren, då snö och is börja smälta, således ömsom tidigare, ömsom
senare, stannar hela sommaren på ett och samma ställe, börjar stryka på hösten och
samlar sig i motsats till sina slägtingar vid större vattendrag i stora skaror, vandrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free