- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
660

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6GO ANDFOGLAR.

uppsökande gräsmattor, med saftig grönska klädda ängar, med uppskjutande sad
täckta fält, för att härstädes beta på samma sätt som gässen. Hon för sig
upprätt, håller hufvudet högt liksom gässen, går bra med långsamma, afmätta steg,
hvilka kunna påskyndas till ett ganska hastigt lopp, men hon vaggar aldrig såsom
de egentliga änderna; hon simmar med kroppen djupare sänkt i vattnet framtill än
baktill och flyger med långsamma, icke surrande vingslag; innan hon sätter sig,
sväfvar hon och beskrifver behagliga vändningar. Äfven hennes starka, vidt
omkring ljudande läte, som hennes ryska namn »turpan» söker återgifva, kan endast
jemföras med gässens stämma. Aldrig och ingenstädes glömmer hon sin
försigtighet under sitt lif i friheten. Intill häckningstiden lefver rödanden åtminstone i fred
med andra änder af samma art eller med andra simfoglar i allmänhet, men under
häckningstiden upphetsas hannarne i hög grad, och i synnerhet väckes deras
stridslust. Redan under de första dagarne af våren, i frihet således helt säkert redan i
vinterqvarter en, börja paren bildas, och båda makarne lefva endast för hvar andra,
öfverhopa hvar andra ömsesidigt med ömhetsbetygelser, lemna aldrig hvar andra och
offra till och med lifvet för sin trohet. I Turkestan hade en af oss vingskjutit
honan i ett par och fångat henne inför den förskräckte hannens ögon. Skrikande flög
denne upp, men aflägsnade sig icke, såsom hvarje ankbonde skulle hafva gjort, utan
kretsade klagande omkring olycksplatsen, lät icke fördrifva sig af sex skott och
betalade slutligen sin trohet med sitt lif. I början eller midten af maj börjar paret
söka efter en passande häckningsplats. Rödandeu rufvar blott i håligheter och
nödgas derför söka länge, innan hon anträffar en lämplig häckningsplats, och måste äfven
finna sig i att hafva den samma gemensamt med för henne mycket främmande foglar.
I Sibirien föredrager hon klippremnor, men lär äfven rufva i ihåliga träd,
roffogels-nästen och steppmurmeldjurets öfvergifna byggnader. Sjelfva boet bygges af torra
gräsblad och belägges ofvanpå med en krans af dun. Äggen äro 12-15 till antalet.
Fångna rödänder trifvas väl, bli mycket tama och skrida regelbundet till
fortplantning, om de skötas på lämpligt sätt.

Grafanderna (Vitlpanser) skilja sig från föregående slägte genom en olik
byggnad af näbben och annan, färg på fjädrarna. Hos oss representeras slägtet af
G ra f an de 11 (Vulpanser ladorna, fig. 245). Näbben är framtill bredare än hos
föregående, något uppåtböjd och med en liten och smal men spetsig och nedböjd
näbbnagel, samt utmärkes hos hannen genom en vid näbbroten under parmngstiden
uppsvällande knöl. Grafandens hufvud och hals äro glänsande mörkgröna, två stora
fläckar på skuldrorna svarta; ett halsband, som framåt vidgas i bredd, mellersta
delen af ryggen, vingtäckfjädrarna, sidorna och stjertfjädrarna ända till de svarta
spet-sarne äro bländande hvita; ett bredt bröstband och några af öfverarmens pennor äro
vackert kanelröda, mellersta delen af bröstet och buken gråsvarta, undra
stjerttäck-fjädrarna gulaktiga, vingarne svartgrå, de fjädrar, som bilda spegeln, metalliskt gröna.
Längden utgör 63 cm., hvaraf stjerten upptager 12 cm. - Grafanden räknas vid



Nordsjöns och Östersjöns kuster till de oftast förekommande arterna af underfamiljen.
Ät norden utbreder hon sig ungefär till mellersta Sverige, åt söder till norra Afrika,
hvarest hon förekommer talrikt på alla sjöar och under vintern stundom i
oberäknelig mängd. Dessutom har man iakttagit henne vid Kinas och Japans kaster och
likaså anträffat henne vid alla större sjöar i Sibirien eller mellersta Asien i
allmänhet. Då hon föredrager salt vatten framför sött, träffar man henne oftast på sjelfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free