Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698 STORMFOGLAR.
kraft förmådde frambringa de olika rörelserna och han alldeles icke ansträngde sina
muskler. Han sväfvar ned tätt förbi skeppets styre med ett slags tvärsäkerhet, som
herskade han öfver allt-, som är under honom. Då han ser ett föremål simma på
vattnet, sänker han sig småningom med utbredda eller utspärrade vingar, slår sig
väl äfven ned på vattnet och simmar, förtärande sin föda, liksom en måse eller en
and; derpå höjer han sig, löper med utbredda vingar öfver hafsytan, börjar kretsa
och återtager sin kringsvärmande flygt.» På land förlorar han deremot nästan
alldeles sin rörelseförmåga. I närheten af sitt bo lär han tungt och ovigt vagga fram
likt en svan och på ett fartygsdäck endast kunna röra sig med största ansträngning.
Hans stämma har ofta blifvit jemförd med åsnans skriande, men T sch u di säger, att
detta är en öfverdrift och att fogeln endast låter höra ett högljudt, högst obehagligt
skrik, och Bennett menar, att man skulle kunna jemföra det med svanarnes skrik.
K öl er berättar, att fogeln vid vrede eller fruktan smäller med näbben liksom
storken. Af sinnena står synen otvifvelaktigt högst, emedan hvarje iakttagelse bevisar^
att albatrossen tydligt ser på vidsträckta afstånd och exempelvis infinner sig så fort
som möjligt, då han ser smärre Stormfoglar sysselsatta öfver ett ställe på hafvet.
Vi få icke låta förleda oss att tillskrifva honom ett svagt förstånd derför att han
nalkas menniskan utan fruktan och stundom visar en verklig dumdristighet. Det
förutsätter redan ett visst förstånd, att han följer fartygen: han vet att från dem
alltid något ätbart kan komma honom till godo. Liksom hos alla glupska foglar
öfvergår hans girighet visserligen nästan alltid hans försigtighet: en och samma
albatross, af stormig väderlek en längre tid förhindrad att sköta sin fångst, låter ofta
sex till åtta gånger efter hvar andra locka sig att bita på kroken, och då han blifvit
bragt om bord och åter frigifven, gapar han. med ännu blödande näbb genast på nytt
efter betet. Endast under rufningstiden synes albatrossen lefva i sällskap med sina
likar. Enligt en ännu i dag allmän men felaktig uppfattning tror mången, att
stormar äro gynsamma för stormfoglarne, emedan man menar, att blötdjur och fiskar
deraf uppröras ur djupet. Det stormande hafvet hindrar tvärt om dessa foglar att
skaffa sig sin vanliga föda, och just derför närma de sig skeppen då mer än eljest i
förhoppning att från dem kunna få något att dermed stilla sin hunger. Under lugnt
väder äter albatrossen sannolikt endast åtskilliga bläckfiskar och andra blötdjur, som
han samlar från vattnets yta. Han är icke i stånd att fånga lefvande fisk; man ser
honom icke heller på samma sätt som störtdykarne plötsligt skjuta ned på vattnet,
utan, om något drifver omkring på vågorna, sänker han sig ned till dem, tager upp
det med näbben och slukar det simmande. Utom åtskilliga blötdjur äter han äfven
as af större djur, och i detta afseende visar han sig såsom en hafvets gam. -
Albatrossen rufvar på öarna Auckland och Campbell i november och december. För sitt
bo väljer han gräsbeväxta sluttningar af kullarne ofvanför skogssnåren. Det består
af starr, torrt gräs och torra blad, som blifvit hopknådade, har nedtill ett omfång af
2 meter, upptill en genomskärning af 70 cm. och eger en höjd af 50 cm. Vanligen
lägges blott ett enda ägg; åtminstone fann Cornick, vid en undersökning af mer
än hundra nästen, endast ett bo, som innehöll 2 agg. - För att fånga albatrossen
behöfver man blott utkasta en stark krok med tillräckligt bete. Den på däcket
bragta fogeln är fullkomligt hjelplös, och i känslan af sin svaghet fördrager han
otroligt mycket, men biter dock stundom häftigt omkring sig. Svårt är att döda
den seglifvade fogeln. Matroserna borra en lång segelsömmarnål in i fogelns hjerna,
men detta sätt att döda honom är ett långvarigt djurplågeri, och Tschudi har sjelf
sett en albatross flyga sin väg med en 15 cm. lång nål i hufvudet. Deremot kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
