Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTSNOKAR.
185
anses såsom nattdjur. Hans rörelser betecknas af alla iakttagare såsom långsamma;
dock är han skickligare än man tror, ty han kan icke allenast simma, utan klättrar
äfven i viss mån. Då örlogsskeppet »Wellington» låg för ankar i Kudremeleviken,
ungefär en qvarts mil från land, upptäcktes omkring en timme före solnedgången
en glasögonorm, som simmade rakt på skeppet och närmade sig det samma på ett
afstånd af 12 m., men tillbakadrefs af matroserne, som kastade trästycken och andra
föremål på honom. Vid ett senare tillfälle fann man och dödade om bord på samma
fartyg en cobra, som endast kurmat komma om bord genom att uppklättra på
ankar-kettingen. Cobrans föda består endast af små djur, såsom det tyckes företrädesvis
af kräldjur och amfibier; åtminstone uppgifver Tenn en t ödlor, grodor och paddor,
Fayrer dessutom fiskar och insekter såsom det byte, han söker fånga. Han dricker
mycket, men kan också, utan att taga skada, under veckor och månader uthärda törst,
enligt iakttagelser på fångna exemplar. Fayrer är den ende skriftställare, hvilken,
så vidt jag vet, sagt något om glasögonormens fortplantning. Han meddelar, att
honan lägger ända till 18 aflånga, mjukskaliga, hvita ägg, som till storleken
likna dufägg. - Glasögonormen är liksom i forna tider ännu i denna stund ett
foremål för andaktsfull, ja, nästan gudomlig dyrkan och spelar i hinduernes sagor en
betydelsefull roll. En af de hithörande berättelserna är följande. Då Budda en dag
vandrade på jorden och sof i middagssolen, framkom en cobra, utbredde sin sköld och
gaf dermed skugga åt det gudomliga ansigtet. Guden, som gladde sig häråt, lofvade
ormen eii utomordentlig nåd, men glömde åter sitt löfte, och ormen såg sig nödsakad
att påminna honom om, att gladorna just då för tillfället anstälde stora härjningar i
hans slägte. Till skydd mot denna roffogel förlänade Budda cobran glasögonen, för
hvilka fogeln hyser fruktan. En annan saga berättar om en dyrbar sten,
»Nege-Menik-Kya», som stundom anträffas i cobrans mage, men af honom sorgfälligt döljes,
alldenstund dess obeskrifliga glans skulle såsom ett strålande ljus locka hvar menniska
till platsen och utsätta djuret för faror. På denna och dylika sagor tro hinduerne
med den mest hängifna andakt. Mången hindu vill icke på något vilkor döda en
glasögon orm. Anträffar han en sådan i sitt hus, söker han lugna och blidka
honom så mycket det står i hans törmåga, gifver honom föda och skyddar honom,
såsom om en ormen tillfogad skada kunde bringa huset olycka. Skulle fruktan för den
farliga och elaka gästen få öfvertaget öfver hans vidskepliga vördnad eller ormen
rent af döda en af husets invånare, låter han fånga honom, men behandlar honom
likväl ännu med aktning och omsorg, låter föra honom till en aflägsen obebodd
trakt och derstädes släppa honom, på det han må gå sin väg i frid. Gent emot ett
sådant folk hafva braminer och gycklare naturligtvis lätt spel. Den blinda mängden
håller de senares konststycken lör uppenbart trolleri och underhålles af braminerne
i denna tro. Väl kan det icke förnekas, att gycklarne umgås med de farliga djuren
på ett sätt, som är väl egnadt att förskaffa dem äfven den otrogne européens stora
aktning för deras färdighet, men deras hela konst hvilar dock uteslutande på noggrann
kännedom om ormens väsende och egendomligheter. Enligt de meddelanden af en
bildad hindu, hvilka Fayrer offentliggjort, finnas i Bengalen fyra olika klasser af
menniskor, som fånga ormar och med dem bedrifva sina konster. Den första och
mest erfarna klassen är en låg hindukast, kallad »mal», som vinner hela sitt
lifs-uppehälle genom att fånga och sälja ormar, men deremot aldrig utöfvar konster,
»trolleri» eller läkekonst. De till malkasten hörande menniskorna äro arma,
beklagansvärda varelser, dömda till att föra ett kringstrykande lefnadssätt, men de stjäla
icke och gifva i allmänhet ingen anledning till misstro. I nordvestra Bengalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
