- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
244

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244 LUNGFISKAB.

sjelf gräft till ett djup af mer än en meter i regnbassinernas höga stränder, men
derjemte väl äfven i fuktigt löf, och lemnar endast nattetid sitt hemvist för att fånga
grodor, blötdjur och krabbor, hvilka utgöra hans förnämsta föda. Under regntiden
banar han sig formliga vägar i gytjan. Hans rörelser på marken äro icke särdeles
qvicka, men kraftiga. Man ser likväl, att han har någon möda att skjuta sig fram
öfver större upphöjningar, hvilket sker på så sätt, att Jaan lyfter upp främre delen
af kroppen och skjuter på med stjertdelen, som likt ålens vrider sig åt höger och
venster. Sällan ser nian flera till sammans, emedan de äro i högsta grad
ofördragsamma, genast angripa hvar andra, om de tillfälligtvis mötas, och vanligen ty ga så
illa till hvar andra, att man sällan träffar exemplar, som ännu hafva stjerten
fullständigt i behåll. Äfven mot menniskan sätter sig dokon till motvärn, bites, om
man tillfälligtvis trampar på honom, och h väs er dervid såsom en orm, om hvilken
han äfven påminner i sitt bortglidande. Negrerne fånga honom med kastspjut,
emedan de gerna äta hans läckra kött. Dock biter han äfven på krok.» - Då
slam-fiskens bonings vatten uttorka, omgifver han sig med en af gytja bestående kapsel
och tillbringar i denna den torra årstiden. Sedan några år komma lefvande fiskar
af denna art icke sällan till Europa i dylika kapslar. Lägger man en sådan kapsel
i ett bäcken med vatten af ungefär samma temperatur, som motsvarar värmegraden
i ett af mellersta Afrikas vattendrag, så framkommer genast den till lif återkallade

Fig. 88. Barramunda (Ceratodus miolepis). Vis nat- storl. (Efter Gu n t h er.)

fisken, hvars omhölje hastigt upplöses. Han visar sig till en början mycket trög,
liksom sömndrucken, men redan efter en timmes förlopp är han fullkomligt kry och
liflig, ehuru han ännu uppsöker de mörka ställena i sitt bäcken och uppehåller sig
mycket på dess botten. Efter några dagar börjar hungern göra sig känbar, och
numera ådrager sig hvarje rörelse på vattnets yta hans uppmärksamhet, emedan han
dervid förmodar ett byte. Behändigt och prydligt, under omvexlande rörelser af fenor
och ryggkant, stiger han slingrande upp till ytan och söker här efter bytet, mottager
också genast ett djur eller ett köttstycke, som hålles framför honom, sväljer det och
återvänder till sin förra plats. I kristallpalatset i London har man flera år hållit
slamfiskar i fångenskap och noga iakttagit deras beteende. En af dessa fiskar lefde
hela tre år. Då man fullständigt tillfredsstälde hans rofgirighet, tilltog han mycket
hastigt i storlek och vigt. När han korn i aqvariet, hade han en längd af 25 cm.
Tre år derefter hade han uppnått en längd af nära en meter och en vigt af mer

än 3 kg.

* #

Ett i vissa hänseenden ännu märkligare slägte, Ceratodus (fig. 88), af
infödingarne i Queensland kalladt Barramunda, upptäcktes af vetenskapsmän först 1870
såsom ännu lefvande på Nya Holland, ehuru det långt förut varit kändt såsom fossilt
från trias- och juraformationerna i åtskilliga delar af Europa, Indien och Amerika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free