Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HONUNGSSTEKLAR. 19
Han är vida större au ett arbetsbi och fick derför en större cell. Genom den bekante
biodlaren Dzierzons samt professor Siebolds undersökningar har det ådagalagts,
att drönarne alltid uppkomma ur obefruktade ägg, och att visen, då hon lägger ägg
i drönareceller, på grund af en egendomlig byggnad af hennes fortplantningsorgan
kan förhindra, att dessa ägg blifva befruktade.
Förhållandena inom bisamhället blifva ännu mer invecklade. När drönarnes
antal förökas, bygges oftast vid kanterna af kakorna ett tredje slag af celler, två eller
tre till antalet, men stundom 6-9. Dessa stå lodrätt med öppningen nedåt, äro
valsformiga och ännu mycket större än drönarecellerna. Äfven i dem lägger honan
ägg. De förses med bättre födoämnen, täckas efter samma tid som de andra med
ett lock, hvilket dock är hvälfdt, så att den slutna cellen liknar vissa fjärilpuppors
hylsa och rufvas med mera omsorg än de öfriga. Efter sjutton dagar framkommer
clerur en fullt utbildad hona. Läte man henne lemna sin cell, medan ännu visen är
närvarande, så skulle det blifva en strid på lif och död, efter som det nu en gång
är så, att två utbildade honor ej kunna vara bredvid hvar andra i samma kupa. Detta
känna hennes beskyddarinnor, och derför släppa de ej genast ut henne. Hon kan dock
ej dölja sin otålighet och stridslystnad (?), utan låter höra ett tutande läte. Så snart
den gamla drottningen hör detta ljud, vet hon, att hon fått en medtäflarinna och
gripes af oro. Äfven arbetsbina känna, att en vigtig händelse förestår. Oron är
ömsesidig och stegras å båda sidor. Då nu många tusen bin trängas och springa om
hvar andra i den öfverfulla kupan, uppstår en odräglig hetta. En del bin ligga eller
hänga framfor flyghålet i stora klasar under starkt brummande. De få, som denna
dag hemkomma med bördor, skynda ej som vanligt in i kupan, utan sälla sig
vanligen till de framför flyghålet hängande. I kupan blir oron allt större; det är ett
susande, ett sorlande, ett springande förbi och öfver hvar andra, och all ordning tyckes
hafva upphört. Plötsligt framstörtar, liksom en vattenstråle, som kraftigt pressas
genom en trång öppning, en svärm af tio till femton tusen bin, och ibland dem visen,
uppfyller luften såsom snöflingor, då de falla som tätast, eller liknar ett moln, som
förmörkar solen. Under sitt sväfvande af och an låter svärmen höra en kraftig, glad
ton, svärmsången. Mer än tio minuter varar detta skådespel, men sedan börjar
ett nytt. i3å en gren af ett närstående träd, på ett stycke bark, som biodlaren
uppsatt på en stång, eller på något annat ställe i närheten bildar sig först en tät klunga
af bin, stor som en knytnäfve, till hvilken allt jemt flera sälla sig, så att de
slutligen alla äro samlade i en svart nedhängande klase med visen midt uti. Detta är
hufvud- eller f or s v är m en, hvilken liksom alla möjligen derpå följande ef t
er-svärmar utflyger endast under vackra dagar vid middagstiden. Försvärmen
aflägsnar sig ej långt, enär den äggfylda honan är för tung. Biodlaren har nu en ny
låda, kupa eller dylikt i beredskap och inför deri försigtigt klasen, tillsluter derefter
kupan med undantag af flyghålet och ställer henne på sin plats. Detta är första
kolonien, och dess utveckling försiggår såsom ofvan är angifvet med undantag af att
drottningen ej behöfver flyga ut för att blifva befruktad, då hon redan är det. Biodlarne
se gerna tidiga svärmar, ty då kan samhället blifva kraftigt och insamla rikligt
med vinterförråd, och de sjelfva behöfva då ej komma det till hjelp med konstgjord
och dyrbar föda.
Låtom oss nu återvända till det samhälle, som nyss utsändt en koloni ined den
gamla visen. Der har under tiden åtminstone en ung hona framkommit ur sin cell
och blifvit helsar! med tillbörliga vördnadsbetygelser af det parti, som redan förut
var henne tillgifvet. Hon skulle såsom förstfödd otvifvelaktigt vara och förblifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
