Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
LEDDJUR. INSEKTER. TVÅVINGAR.
Fig. 62. Ringlad stickmygga (Culex annulatus).
a. hona. b. puppa. c. larv (alla förstorade).
i stillastående vatten hänga vid vattenbrynet med hufvudet nedåt. De intaga luft i
andrören genom ett utskott från näst sista kroppsleden. Detta utskott är i spetsen
skålformigt och skålen har i sin botten ett hål, hvarigenom luften går ut och in, när
skålen hvilar på vattenytan. Vid den minsta rörelse i vattnet försvinna larverna
från ytan och sjunka till bottnen under ormlika slingringar med kroppen. Men der
härda de ej ut länge, utan på samma
sätt som de döko ned, komma de snart
åter, den ene efter den andre upp till
vattenytan. Tre gånger ömsa de hud,
innan de förpuppas. Äfven puppan
hänger vid vattenytan och andas genom
två rör, fästa bakom hufvudet.
Emellanåt rör hon sig såsom larven upp och
ned. Efter åtta dagar framkommer
myggan, hvilar en stund på pupphöljet
och höjer sig sedan i luften. Endast
honan återvänder ännu en gång till
vattnet för att der lägga sina ägg.
De långsträckta, klibbiga äggen fästa
sig vid hvar andra och bilda en åt
båda ändar tillspetsad platt båt, sammansatt af 250-350 ägg, lagda af en enda
hona. Inom fyra eller fem veckor har insekten genomgått sin förvandling, och man
kan deraf inse, hvarifrån de otaliga myggsvärmarne komma, och att våta år äro
gynsamma för deras utveckling och förökning. Honorna af sista generationen
öfvervintra.
Fjädermyggorna (Chironomus) hafva fått sitt namn af hannens fjäderhåriga,
14-ledade pannspröt; honans äro 7-ledade och kranshåriga. Deras larver äro
blodröda och hafva två fotlika bihang bakom hufvudet och i kroppens spets. De lefva
på bottnen af sjöar och dammar, stundom på stort djup, och förfärdiga sig af
bottenslammet rör, hvaruti de gömma sig. De gå ej upp till ytan förr än de äro nära att
kläckas, då puppan kommer upp till vattenbrynet. Bland de största af Skandinaviens
134 arter är Ch. plumosiis. - Till ett närstående slägte hör det knappt l min. långa
Svidknottet (Ceratopogon pulicarisj, som är allmänt i Lappland och sticker våldsamt.
De egentliga Knotten (Simulia.) äro äfven helt små myggor, hvilkas larver lefva
i vatten och hvilkas puppor hvila i upptill öppna, strutlika hus på stenar och
vattenväxter. Bland europeiska arter är S. cohimbacäensis den mest beiyktade. Namnet
är hemtadt från en by i serbiska området Passarowitz, der det vidskepliga folket
anser denna mygga hafva sitt ursprung från en grotta, i hvilken riddaren S:t Göran
dödat draken. Till dylika grottor och skyddade ställen fly nemligen myggorna under
oväder och framkomma sedermera ur dem såsom en molnsky. Vid nedra Donau
hafva de flere gånger dödat hundratals hästar och nötkreatur. De krypa in i näsa,
öron och mun för att suga blod och plåga de arma djuren så, att de i vildt raseri
löpa från betesplatserna, och inom sex timmar kan det starkaste djur vara jagadt till
döds. En närstående art, S. reptans, förekommer hos oss, i synnerhet i Lappland,
och har samma lefnadssätt. Honan anfaller liksom föregående art både menniskor och
boskap. På menniskor uppsöker hon blottade delar och kryper gerna under kläderna.
Bland de små, merendels ljust gulaktiga Svampmyggorna (Mycetophilidce
eller Funyicolce), hvilkas larver ymnigt träffas i svampar, tinnes ett slägte, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
