- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
93

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HARKRANKAR. VAPENFLUGOR. BROMSAR.

93

genom att de af gnaga växternas fina rottrådar. En annan, lätt igenkänd form är
den svarta och rödgula Kam-myggan (Ctenophora atrataj, som på vår gruppbild
(fig. 67) synes längst upp till venster, bredvid de båda liarkraukarne. Hannen i detta
slägte är utmärkt genom kamformiga pannspröt och honan genom ett långt, syllikt
äggläggningsrör.

Vapenflugor (Stratiomyidae). - Vapenflugorna hafva bred, nedtryckt
bakkropp samt en kort, köttig sugsnabel och långa pannspröt. Sitt namn hafva de fått
af de taggar, som finnas i kanten af se u teilen eller Ii
Il-sköld en (en liten tresidig, galaktig skifva i bakkanten af
mellanskölden). De flyga ljudlöst från blomma till blomma, men
om man på något sätt innesluter dem, brumma de starkt. Den
allmänna Stratiomys chamaleon (fig. 65) lägger sina ägg på undra
ytan af ett vassblad, hvarifrån larverna komma ned i vattnet.
De röra sig der upp och ned såsom mygglarver och hafva ett
hårkransadt andhål i kroppens bakre ände. Larverna äro
plattade med skarpa kroppskanter och långt utdragen framkropp.
Pupporna ligga dolda under stenar vid stranden eller flyta fritt omkring i vattnet
mellan andmat. Flugan, som ej kan sticka, har gula ben och gula teckningar på
bakkroppen. Vingarne ligga under hvilan platt öfver bakkroppen, hvars kanter nå
utanför vingarnes kanter.

a

Bromsar (Tabaniäce). - Den här afbildade Fäbromsen (Tabanus bovinus,
fig. 66) lemnar ett prof på bromsarnes allmänna utseende. Hufvudet visar, sedt från
sidan, en stor framskjutande underläpp, som innesluter 4 eller 6 stickborst; närmast
ofvanför underläppen synas käkpalperna. Genom starkt brummande
förkunnar bromsen sin närvaro, men försvinner stundom lika
hastigt som han kommit eller kretsar lekande kring sitt byte.
De vilda djuren skydda sig genom att uppsöka skuggan, ty
dit följa ej bromsarne, emedan de älska solsken och öppna
platser. Kulna dagar sitta de gerna på trädstammar, men äro
dock mycket vaksamma, så att de svårligen låta fånga sig;
ofta ses de äfven, såsom på fig. 67, suga den saft, som
utsipprar från skadade trädstammar. Larven, som öfvervintrar,
lefver i jorden af rof, i synnerhet skalbaggslarver. I maj är
han fullväxt, afstryker huden och förvandlas till en fri, lindad
puppa. I juni framkommer imagon och lägger sina ägg på
grässtrån i små högar, med 300-400 i hvarje.

Lika bullersamt som fäbromsarne närma sig sina offer, lika tyst och lömskt
smyga sig två andra arter, som äfven tycka om menniskoblod, öfver sitt byte. Den
ena arten är den guldögda Blindbromsen (Chrysops coecutiens), hvilken troligen
fått sitt namn deraf, att han är blind för hvarje fara, då han en gång satt sig for
att sticka. Han är betydligt mindre än föregående och igenkännes på gruppbilden
genom vingarnes mörka framkant och mörka tvärband öfver midten. - Knappt större
är den mörkbruna, med grått tecknade Reg n bro m sen (Hcematopota pluvialis), som
är mest envis och blodtörstig under regn- och åskväder. Båda arternas utveckling
försiggår så som fäbromsens.

Fig. 65. Hona af
Allmänna vapenflugan
(Stratiomys chamceleon).

Fig. 66. a. Hona af
Fä-bromsen (Tabanus
bovi-nusj. b. Hufvudet sedt från
sidan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:23:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/ryggrad/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free