Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
LEDDJUK. INSEKTER. SKALBAGGAR,
dan honorna tidigt på våren sticka hål på de unga blomknopparna och deri lägga
ett eller ett par ägg. Larven förtär ståndarne och pistillerna. Detta synes derpå,
att knoppen utvändigt antager en brun färg. Imago
föder sig af trädens nyss utslagna blad och söker vid
vinterns annalkande skydd i barkens springor.
Den sista afdelningen af vivlarne, Calandrinernas
O ’
grupp, tillhör nästan uteslutande de heta delarne af
jorden och innehåller familjens största arter. De hafva
alla ett utseende, som liknar det hos den här afbildade
Rhynchophorus Schack (fig. 117) från Java. De få
larver man känner borra i monocotyledoner (palmer,
bananer, sockerrör) och anställa stundom betydlig skada. De
stora f arterna hafva derför fått namnet p a l m b o r r a r e.
Två af de minsta arterna, Kornviveln eller »Svarta
kornmasken» (Calandra granaria) och Ris vi v el 11
(C. oryzce), hafva genom handeln införts till Europa,
i. sannolikt från Orienten. Förstnämnda art bebor
span-mälsbodar, emedan han och hans larv förtära
sädeskornens kärnor. Sedan larven uppätit kärnan, förpuppar han sig i det tomma skalet.
Renlighet och god luftvexling äro de bästa skyddsmedlen mot denna fiende.
Trägnagare (Bostrichidce. eller Tomicidce). - Dessa af skogshushållare
illa beryktade insekter Öfverensstämma med hvar andra i sitt yttre genom en
valsformig, vanligen brun eller svart kropp, ett kort och tjockt hufvud med dolda
mundelar, korta, brutna pannspröt med tjock ändknapp och långsträckta ögon. Larverna
likna mest vivlarnes. Trägnagarnes inbördes slägtskap bevisas genom det likartade
sätt, hvarpå de alla anlägga sina larvgångar under barken. Från en ofta bredare
början, förmaket, anlägger honan under barken en rak gång, »modergången», och
lägger vid dess båda sidor äggen hvart för sig i små fördjupningar på bestämda
afstånd från hvar andra. När äggen kläckas, äta sig de små larverna gångar vinkelrätt
ut från modergången. Dessa gångar äro naturligtvis smalast närmast modergången,
men blifva större ju längre de aflägsna sig derifrån, emedan larven under
framskridandet tilltager i storlek. På sådant sätt uppstå de förgrenade gångar, som vi se
på fig. 118 och som ofta synas på insidan af barrträdens bark. De olika arternas
gångar afvika i vissa detaljer från hvar andra, så att entomologen derpå kan känna
igen den art, han har för sig. Då man besinnar, att dessa små djur snabbt tillväxa,
hastigt föröka sig och stundom hafva två generationer om året, bör man ej förundra
sig öfver deras härjningar på skogarne.
De äkta Barkborrarne (Tomicus) hafva klotrundt hufvud, fem leder mellan
pannsprötens skaft och klubba (se fig. 118, f) samt vanligen en egendomlig, 3-kantig
intryckniug i täckvingarnes spets. Attatandade barkborraren eller Boktryckaren
(T. typograplius, fig. 118) är en af de allmännaste arterna. Han synes med omsorg
välja platsen för sin verksamhet, föredrager gamla träd framför unga, fälda framför
växande och granen framför hvarje annat barrträd. Han når en storlek af 5-5,5
mm. I hans sällskap förekommer ofta den blott hälften så långa T. chalcogr aphus*
Bästborrarne (Hylesinus) igenkännas på sina 6 leder mellan pannsprötens
klubba och skaft samt på det ofvanifrån synliga hufvudet. Vanliga bast- eller merg-
Fig. 117. Rhynchophorus Schack.
Nät. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
