Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORSLÄNDOR. SIALIDER. KLOSLÄNDOR.
145
Puppan visar sig egendomlig deruti, att hon såsom vanligt ligger stilla de första
10-12 dagarne, men sedan börjar röra sig, kryper fram ur pupphålan och söker upp
en lämplig plats i det fria, hvarest slutligen pupphuden brister och den färdiga
slän-dan framkommer. Se fig. 131, k.
Säfsländaii (Sialis lutaria) är ett trögt djur, som sitter med takformigt hoplagda
vingar på säf, stenar och trädstammar nära vatten, så väl stillastående som rinnande, och
endast flyger, när solen skiner rigtigt varmt. Hela djuret är matt brunsvart med några
gula fläckar på hufvud och mellankropp; vingarne äro genomskinliga, med mörka
ribbor. Honan lägger på försommaren ända till 600 i rader ordnade agg på växter
eller andra föremål invid vatten. Larverna kläckas efter några veckor, glida ned i
vattnet och föda sig af rof, lifligt krypande eller simmande med ormlika rörelser.
De hafva bitande mundelar och trådlika gälar på bakkroppens alla ringar. De för-
*&k
*=
g
h
Fig. 131. Vanlig kloslända (Panorpa communis): a. äggläggande hona. b. hanne. c. larv. d. puppa
(c och d förstorade). - Rutfläckig nattslända (Limnophilus rJwmbicus): e, f. sländan. g. en ur
larv-huset (h) uttagen larv. i. puppan; alla, utom g, obetydligt förstorade. - k. Ormslända (Raphidia
crassicornisj, i naturlig storlek.
puppa sig nästa vår i fuktig strandjord. - I Amerika träffas jettestora, mer än 6
cm. långa säfsländor, tillhörande slägtena Corydalis och Chauliodes.
Klosländor (Panorpata). - Hithörande djur kunna genast igenkännas på
det i ett nedhängande snyte utdragna hufvudet.
Vanliga klosländan (Panorpa communis, fig. 131, a-d) träffas allmänt i
skogslundar och har en hastig, men ej uthållig flygt. Vingarne äro svartfläckiga, kroppen
svart med röda teckningar. Hannen utmärker sig derigenom, att bakkroppen slutar
i en uppböjd kniptång, som påminner om skorpionens stjert och gifvit honom namnet
»skorpionfluga». Larven och puppan lefva gömda i fuktig jord.
Snös l än d an (Boreus liiemalis) är endast 3-4,5 mm. lång och en rigtig vinter-
Rre.lim, De ryggradslösa djurens lif. 2:a uppl. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
