Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENSKINNBAGGAR SÅNGSTKITAR. LYKTSTRITAE. 155
hithörande familjerna och underfamiljerna och kunna derför här omedelbart öfvergå
till sjelfva familjerna.
Sångstritar (Cicadince). - Från alla öfriga Stritar skilja sig dessa genom
hannarnes gångförmåga. Dessa frambringa ljud, som af olika åhörare uppfattas ganska
olika, än såsom sång, än såsom ett obehagligt gnisslande eller knarrande. De gamle
grekernes uppfattning deraf var poetisk. De berätta: Två konstnärer, E un örn u s och
Ar is ton, hade inlåtit sig i täflan med hvar andra; en cicada flög till den förstnämnde,
satte sig på hans harpa, der en sträng brustit, och förskaffade honom segern. Derför
var hos grekerne en på en harpa sittande cicada en sinnebild af musiken. Anakreon
besjöng dem i sina sånger såsom de lyckligaste och oskyldigaste varelser. Väl bekant
är äfven rhodiern Xenarcho’s epigram: »Lycklige cicadorna, ty de hafva stumma
qvinnor!-) Nu för tiden svärmar man ej i allmänhet för cicadornas sång, ty under
de heta sommarmånaderna åstadkomma de från middagen till aftonen ett sådant
larm, att, det retar nerverna och skär i ^öronen. De verktyg, hvarmed dessa ljud
åstadkommas, äro byggda på följande sätt. Två stora, läderartade fjäll,
Ijudhåle-1 ocken, som utgå från bakbröstets kant, dölja fullständigt buksidan af bakkroppens
främsta ringar. Under hvartdera fjället finner man på bakkroppens första led en stor,
kretsrund öppning, i bottnen tillsluten med en tunn trumhinna och dessutom en i en
hornartad ram utspänd elastisk, på längden veckad hinna, som kan försättas i
svängningar. Båda dessa hinnor tjena att såsom resonansbottnar förstärka de toner, som
vid luftens in- och utgång genom de båda andhålen vid basen af ljudhålelocken
frambringas genoni de der anbragta ljudbandens svängningar.
Cicadorna äro skygga, nien lata djur, som endast under middagssolens hetta
blifva mera rörliga. Med sugröret borra de i de unga skotten på träd och buskar.
Saften, som stundom utflyter äfven efteråt, bildar hvad man hos vissa växter kallar
manna. Honorna borra sitt äggläggningsrör ända intill mergen för att der lägga
sina ägg. Larverna lemna emellertid genast sin födelseort och suga sig fast på
trädets yta eller falla till jorden och borra sig ned till rötterna, der de kunna lefva
många år (man uppgifver ända till 17 år för en nordamerikansk art, C. septemdecim\
innan de förpuppa sig. Larverna hafva hård hud och skofvellika framben att gräfva
i jorden med. Man känner mellan 500 och 600 arter, de flesta från jordens
varmaste delar. I södra Sverige förekommer äfven en art, Cicada montana.
Mannastriten (Cicada orni) lefver i södra Europa på manna-asken. Genom
dess styng uppkommer mannan, som dock äfven kan erhållas genom blotta
inskärningar i barken. De vattenklara vingarne prydas af 11 små bruna fläckar.
Nederst till venster på fig. 140 är afbildad en af de största arterna, Präktiga
sångstriten (C. speciosa) från Sundaöarna. Det är ett ståtligt svart djur med gula
fläckar på kroppen och röda ribbor i vingarne. Då niånga sitta tillhopa, frambringa
de ett buller, som på nära håll är döfvande och äfven höres på betydligt afstånd.
Lyktstritar (Fulgorince). - Hos dessa spelar hufvudet förnämsta rollen och
bestämmer utseendet. Äfven om det ej alltid är förlängdt eller prydt med utskott,
så äro dock hjessa, panna och kinder alltid skilda från hvar andra genom skarpa,
upphöjda lister. Många lyktstritar afsöndra mellan bakkroppens ringar ett snöhvitt,
vaxartaclt ämne, som likt rimfrost bekläder bakkroppen eller vid bakre änden bildar
en hårtofs, som förnyas, örn den borttages. Äfven lyktstritarne tillhöra egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
