Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
NÄSSELDJUR. KORALLPOLYPER. MÅNGSTRÅLIGA KORALLPOLYPER.
koloniens yta kommer att visa oregelbundet slingrande upphöjningar och
mellanliggande fåror, ej olikt bildningarna på stora hjernans yta hos de högre däggdjuren.
Hos de lefvande korallerna äro naturligen fårorna fylda af de mjuka delarne, på
hvilka munöppningarna utvisa området för de enskilda individerna.
Slutligen förtjena här omnämnas tvenne till den skandinaviska faunan hörande
koraller, som företräda ytterligare tvenne familjer inom denna grupp, nemligen
Ögon korallernas (Oculiniäa) och Bägar koraller nas (Turlinolidce). Den ena af
*.* -
dessa är den hvita Ogonkorallen (Lophohelia prolifera), som bildar stora, trädlika
stammar eller massor af i hvar andra inslingrade grenar; dess tillväxt sker genom
knoppskjutning på stammens eller grenarnes sidor, och polypkalkarne sitta skiftevis på
motsatta sidor af grenarne. Den synes vid våra kuster företrädesvis trifvas på djup
utöfver 90 m. och träffas merendels bäst utvecklad på 140-220 m. De exemplar,
som stundom, t. ex. på enstaka ställen i Skagerrak utanför vår vestkust, anträffas
på grundare vatten, äro ej längre vid lif, och deras utdöende får sannolikt i dylika
fall tillskrifvas en höjning af hafsbottnen, hvarigenom de ursprungliga betingelserna
för djurens trefnad under tidernas lopp förändrats och försvunnit. Men har korallen
sjelf inom dylika områden förlorat sin lifskraft, så herskar dock ej blott på, utan
äfven inuti dess numera bruna grenmassor ett djurlif, vida rikare och mera vexlande än
A
c
Fig. 353. Héliastrcva lieliopora. A. koloni med, B. utan polyper. Nät. st. C. Tre munkalkar,
förstorade.
korallens eget en gång varit. Snart sagdt hvarje kalk utgör nu en bostad för någon
mask, någon mjuk, aktinielik polyp eller något annat hafsdjur, hvars kroppsform
tilllåter det att der söka skydd; i de för större fiender oåtkomliga gömslena bland de
sammanflätade grenarne föra kräftdjur af hvarjehanda slag, hafsspindlar, Ormstjernor,
armfotingar, snäckor och musslor en lugn tillvaro, och vissa kräftdjurs lif synes till
och med vara bundet vid denna korall. Man träffar dem nemligen äfven och framför
allt bland lefvande grenar af korallen eller der hvita spetsar ännu sticka upp öfver
de äldre utdöda grenarne och stammarne. I de djupa fjordarne och fjordmynningarna
långs norska kusten lefver Ogonkorallen än i dag ett kraftfullt lif, och flere fot höga
stammar af betydlig grenvidd upptagas t. ex. i Hardangerfjorden från de skogar af
denna s. k. »hvita sjöved», som kläder dess bottenklippor.
Vida anspråkslösare i sitt framträdande är den lilla, ej kolonibildande B äg
ar-korallen (Garyophyllia Smithii), en vid vår vestkust allmänt förekommande form.
Den har utseendet af en 15-20 mm. hög, kortskaftad bägare, hvars columella har
en blomkålslik yta; den är vidare försedd med en krans kalkstafvar mellan pelaren
och septa, och dessa senare äro i kanten fint naggade genom utstrålande fåror. De
mjuka delarne kunna stundom utsträckas till samma höjd som sjelfva bägaren; munnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
