Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalaset. Han slog sin knutna hand i
lådans botten och yttrade:
Vällevnad! många äro dina offer!
Efter varje riklig måltid börjar det
viktiga och betungande
matsmältningsarbetet eller digestionen. Sällan blottar
människan sin karaktär så hänsynslöst som
under dessa stunder. Några — och till
dem hör jag — bli dästa och dumma
men godmodiga och deciderat ofarliga.
Andra åter...
Han tystnade, han sköt sakta igen
lådan, han fattade den
förbimarscherande kvinnan i skuldrorna och
obekymrad om krängningar och vrängningar,
grymtningar och rökpustningar, kysste
han henne på kinden och sa: Farväl,
lilla Lotten. Tack för den alltför korta
stund jag tillbragt i ditt sällskap. Tack,
Lotten, tack! Tack för mig! Tack för
oss alla!
Sa och gick. Snart följde och
upphunno honom övriga sammansvurna,
nedslagna och sårade. Lizzie förklarade
att hon för sin del skött sig bra och
visat prov på utsökt finkänslighet. Med
kännedom om Lottens blyghet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
