Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonting festligt eller tokroligt. Tredje
dagen hade badianerna glömt henne. Hon
sa:
Lille Luns, jag stånkar inte. Varför
skulle jag stånka?
Det sa hon och stånkade fruktansvärt.
Den fete ynglingen låg på rygg i en
mossklädd skreva, händerna knäppta
över magen, snurrade med tummarna,
gapade med munnen, stirrade in i tomma
himlen. På hällen ovanför satt Lotten,
höll uppsikt över stranden. Ynglingens
matta grå ögon glänste av ivrig och
osjälvisk tankeverksamhet. Hans eget
öde skulle icke beröras av händelsens
utveckling. Hans intresse var teoretiskt
och moraliskt, han var filosofiskt
belastad. Och han sa:
Visst stånkar Lotten och nog vet man
varför. Här ligger hon på skäret dag
efter dag och trycker som en skrämd
hare. Vad hjälper det? Lotten undgår
inte sitt öde. En vacker dag får
Främlingen Lotten på tu man hand. Då säger
han: Doktor Brenner, ni som är en
sällsport sannfärdig människa ...
Hon mumlade svagt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
