Lotten Brenners ferier / 291 (1928) Author: Hjalmar Bergman Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finnande att allt var vid det gamla. Då
kurrade hon belåtet och snörflade
förnöjd. Hon öppnade fönstret för att
bättre betrakta sin vän kastanjen: hon
sträckte sig så långt hon kunde för att
vidröra bladen och nu då de voro
utvuxna och snart skulle falla lyckades
hon verkligen snudda vid prakten.
Hon stängde åter fönstret och satte sig vid
skrivbordet, tog fram papper och bläck
ur lådan, som en gång gömt både kära
pappas festmåltid och blinkmåns, ringen.



Käre Kanalje, skrev hon, jag har väl
i all min tid inte haft en så munter
stund, som då jag lurade dig att fria till
docenten Lotten Brenner! Hade jag trott
att det var så lätt att lura en kanalje,
skulle jag kanske aldrig försökt. Husch,
vad du är för en lidelsefull gosse! Tag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>