Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Belgien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller sjukbärare komma. Jag hjälpte en svårt
sårad engelsman med att lösa hans kläder så att
han kunde andas och gav honom litet vatten.
Han kunde icke tala av utmattning, endast sträcka
handen mot mig. Jag visste icke vad han ville,
utan grep den; då tryckte han den med en blick
av stum tacksamhet. Sådant är kriget.
Mot aftonen blev tumultet och oredan så stark
att det föreföll som om våra trupper sköto på
varandra. Engelsmännen måtte varit gripna av
panik: de läto allt, vapen, tornistrar, kappor, ligga.
Vi togo mycket byte, nästan varenda en av oss
har nu reservutrustning, samt förråd av
marmelad, socker, tobak och te. Själv har jag fått ett
par riddamasker och behöver ej mera förarga mig
över mina stövlar.
I djupt mörker gjordes halt, vårt kompani just
på en höjd. (Detta blev vårt fördärv.) Genast
grävdes skyttegravar och vid 2-tiden på
morgonen åto vi middag. Jag hade en fruktansvärd
huvudvärk av ansträngningen, hettan och väl
också av spänningen. Men man måste hålla ut!
Därpå lade vi oss att sova, som vi stodo med
geväret i famn. Sova — ja så kallas det. Och vi
voro så dödströtta att alla utom vakten trots
farans närhet lågo på den hårda marken i djup
sömn. Det sköts hela natten, men envar tänkte:
»Det träffar väl icke mig.» Kl. halv 5 på morgonen
voro vi åter på benen. Frysande sågo vi oss
omkring för att invänta ledningens order.
Då skedde det otroliga. Tätt framför oss —
man kan ju bedraga sig i dylika ögonblick, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
