Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från Lothringen och norra Frankrike ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korsade varandra fram och åter över våra huvud,
då såg jag många som ögonen ville trilla ur
skallen på. Och det allra värsta var, att vi fingo inte
röra oss; att gå fram eller tillbaka vore den säkra
förintelsen; blott på en smal strimma kunde vi i
overksamhet tills vidare känna oss någorlunda
säkra.
Kanske är det att blygas över — men andra
skola först i samma läge visa sig styvare — en
fruktansvärd nervös skälvning kom över
kompaniet. Om vi länge hade måst stanna där
overksamma, skulle den fruktansvärda spänningen ha
spritt oss åt alla sidor, och vår kapten måtte ha
märkt det, ty med ens röt han: »Håll er lugna,
karlar, eller kommenderar jag er rakt i gapet
på våra kanoner — giv akt!»
Och detta gamla välbekanta kommandorop, som
gått oss i blodet, försatte åter de upplösta
lemmarna i stram ordning. Detta »giv akt!» göt
plötsligt bly i ryggraden och bortsopade den dubbla
shrapnelelden över oss ur medvetandet. Och
därpå hände det otroliga, som nu då det är över
förekommer mig gräsligt komiskt, men då var det
enda riktiga: vår kapten lät oss exercera, göra
handgrepp som på kaserngården. Vi skyldrade
gevär, medan shrapnelskurarna veno och slogo
samman över våra huvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
