Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR DE JJNGA, svenska konstnärer, som vid
80-talets början vistades i Paris, någon gång läto
tankarna eller talet glida öfver till de konstnärliga
förhållandena i hemlandet, erforo de alltid en känsla af
djup beklämning.
För deras syn framträdde först, spöklik och
symbolisk, den gamla grånade Konstakademien vid Röda
bodarna, Kungl. akademien för de fria (!) konsterna
som den hette; den akademiska byråkratismens och
formalismens patriarkaliska högkvarter, hvilket för
ungefär 150 år sedan skjutit upp i skuggan af slottsbygget
och följdriktigt “tagit skepnaden af en kunglig
hofinsti-tution, hvars medlemmar voro kungliga hofkonstnärer“
med uniformsfrack, värja och trekantig hatt, mer eller
mindre ofullgångna ämbetsmän, söm ofta kände sig
rätt generade öfver sin alltför påtagliga dubbelställning
och öfver det “syrade nådebröd** många af dem — ej
utan grimaser — tärde, men som däremellan också
kunde sätta näsan i vädret med tillbörlig
ämbetsmanna-aplomb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
