1. Johanson och jag vi skulle bränna utav socker.
För ett riktigt ocker-
pris vi köpte socker.
Johanson han sade: Du ska se på tusan pocker
att vi klarar brännvinet till jul ändå.
Skynda till Wingård du att köpa jäst,
skaffa äpplen blir det bäst.
Öl ska vi hälla i en tekopp full
allt för bakteriens hälsas skull.
2. Så en kväll jag sitter och min tidning stilla läser,
kommer han och väser:
Du må tro det jäser!
Ända till i morgon afton står det där och fräser,
se'n så kan vi börja destillera smått.
Kom klockan åtta då i morgon kväll,
tag med blecktratt är du snäll.
Glasrör jag böjer lika lätt som spån,
ska du få se, sade Johanson.
3. Aftonen därpå jag kom till Johanson, som krökte
glasrör. Lampan rökte
så man andan sökte.
Svordomarna Johanson alltmer och mer försökte,
medan glasen sprucko uti lust och fröjd.
Johanson krökte nu sitt sjätte glas,
ropte: skrattar du ditt as?
Visst inte, svara jag, och stirra på'n!
Glasröret sprack, sade Johanson.
4. Äntligen Johanson fick apparaten färdig
och han sade, lär dig
vara flink och färdig!
Nu det gäller saker! -- Är du riktigt värdig,
att begå en högtidsstund som denna är?
Johanson eldade och spisen brann.
Sög i röret, vattnet rann.
Pass på tusan och gå inte från.
Tänk på julen, sa' Johanson.
5. Och i nästa ögonblick det började spruta.
Tänk vad vi ska njuta,
må det aldrig sluta!
Men det rök så att vi frukta för varenda ruta:
Nu ska vi smaka på't, sa Johanson!
Smaka du först! -- Nej, smaka du, min vän!
Smakte de? -- Smaka om igen!
Johanson smakte -- Det tog andan från...
Fan så de' smaka', sa Johanson.
6. Johanson jag såg där stå belyst av spiselglöden
svart av sot som döden,
följd av olycksöden.
Jag försökte komma som en hjälpare i nöden,
sade därför: Johanson, jag vet en sak!
Har du försökt med lite difosfat?
Difosfat? -- Vad är det för prat?
Kanske sulfat utå amonium?
Hjälp idioten, den där är dum!
7. Johanson han ropade: Stäng dörren och håll truten!
Rinner det ur tuten?
Nej, den är som sluten!
Hjälp, hallå! Nu pöser de' på eviga minuten!
Si på fan, nu pöste de', sa' Johanson!
Luften var full av lukt som lukta så
att ej namn jag ger därpå.
Skynda dig nu att lyfta pannan från!
Nu kan vi sluta, sa' Johanson.
8. Ännu är hos Johanson en liter till att skåda
i en sluten låda,
luktande -- anåda! ---
så att man i nästan kunde få den värsta klåda.
Det är litern Johanson fick klar till jul.
Johanson frågades av en person:
Har herrn några brännvinsdon?
-- Sådant var människa borde avstå från;
olagligt är det, sa' Johanson!
