Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjöngo vi flera sånger för dem och så talade
jag emellan hvar sång till dem om vår
ge-mensamme Fader och om vägen till honom.
De voro alla mycket stilla och
uppmärksamma.
Min hustru hade packat in en liten
särskild matsäck åt mig och jag skulle nu
helt obemärkt gå bort och göra heder åt
den, men jag hade ej hunnit långt i mitt
förehafvande förrän jag såg hela skaran, män
och barn, som tyst följt efter mig, med den
största uppmärksamhet stå alldeles invid
mig, försjunken i betraktande. Jag
erinrade mig då huru jag i min barndom
betalte 25 öre för att få se en »vilde» äta
rått kött och tobak, och jag undrade ej
alls öfver att dessa nu gerna ville, utan
inträdesafgift, se en »icke vilde» äta med
knif, gaffel och sked. Det var ju något,
som man hittills aldrig sett i dessa trakter.
Och naturligtvis fingo de se sig mätta på
huru jag åt mig mätt.
Saphadoka ligger ej långt från denna
plats och den käre pastor Surju (en infödd
lärare), som arbetar på denna station och
fått höra om vår ankomst, kom för att
helsa på oss. Han medförde en skål mjölk
såsom helsning från sin hustru till mig och
kom just lagom för att med mig dricka en
kopp té och hjelpa mig med återstoden af
matsäcken. Vi hade en mycket angenäm
stund tillsammans under hvarjehanda
samtal. Han är en ovanligt älsklig man, med
hjertats bildning, och det är i mitt tycke
lika intressant att tala med honom, som
med en europé. Det är så trefligt att sitta
och förtroligt samtala med santalerna,
sär-skildt med en sådan man som Surju. När
han lemnade mig, bad han att få gömma
med sig hem till sin lille son en skifva
bröd, och den stoppade han i ett stycke
tyg tillsammans med sin psalmbok, och
gick så att predika borta i en by. En
skifva bröd är således en sällsynt läckerhet
här, äfven för en pastors son.
Under tiden hade gossarne varit upptagna
med sitt fiske; fångsten var ej stor, men
det betydde mindre. De små bland dem
plaskade som andungar omkring på
grunden. Och så led dagen mot sitt slut och
vi skyndade glada hem.
Minnesord.
Hvad helst dig tillkommer att göra, gör
det villigt och af hjertat för Herren och
icke för menniskor.
Undren på hafsbottnen.
^T^cn namnkunnige dykaren Green gifvér
■jVJ följande skildring af hvad han såg vid
»silfverbankarne» nära Haiti.
»Korallbankarne, på hvilka jag
verkstäl-de mina dykningar, äro omkring fyratio
engelska mil långa och tio till tjugo mil
breda. På dessa korallbankar får dykaren
betrakta ett af de skönaste och
praktfullaste skådespel, som menniskoögat kan se.
Vattnets djup vexlar från tio till hundra
fot och är så klart, att dykaren med blott
föga hinder kan se sig omkring på en vidd
af två till tre hundra fot. Oceanens
botten är på många ställen slät som ett
marmorgolf. På andra ställen deremot är han
uppfyld af korallpelare från tio till två
hundra fot höga och från en till åttio fot
i diameter. Topparne af de högsta
uppehålla en myriad af hängväxter, af hvilka
hvar och en bilda ännn en myriad. På
detta sätt uppstår på hafsbottnen en
trädgård af så förvånande skönhet, att den kan
täfla med livad vi ega bäst ofvan jord.
På andra ställen bilda hängväxterna det
ena hvalfvet öfver det andra och då
dykaren står på hafsbottnen och blickar genom
dessa långa, slingrande hvalfgångar, känner
han sig fyld af en helig bäfvan, liksom
befunne han sig i någon gammal katedral,
för länge sedan begrafven under oceanens
vågor. Här och der höja sig korallerna
ända till vattenytan, liksom om de högsta
pelarne vore tornspiror, tillhörande de
präktiga templen dernere.
Der finnas ock oräkneligt många slag af
små träd, buskar och plantor, samt de
präktigaste blomsterformationer i hvarje
spricka på korallerna, der vattnet afsatt
någon jord. De äro alla af en blek färg i
anseende till det svaga ljus de erhålla,
men likväl rikt schatterade och
fullkomligt olika de plantor, som växa på torra
landet.
Det var i synnerhet en växt, som
tilldrog sig min uppmärksamhet. Han liknade
en solfjäder af ofantlig storlek, mångfårgad
och lysande. En annan växt, som utmärkte
sig för sin skönhet, var den s. k.
sjöanne-monen.
Fiskarne och hafsdjuren i allmänhet fann
jag lika omväxlande till form och färg,
som växtverlden. Der funnos sådana af
alla former färger och storlekar.»
––-tm–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
