Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under Italiens himmel.
Skizz af J. C. v. Hofsten.
(Forts, från föreg. n:r.)
»Är det länge sedan din fader for bort?»
»Ack ja, öfver ett år. Han hade varit
borta förr, många gånger, långa tider och
fortjent mycket pengar, men då hade han
alltid varit vänlig när han reste, och kysst
oss och lofvat att skicka hem pengar och
vackra saker till mamma, och det gjorde
han också. Sista gången han reste var det
ej så, då var han så ond, så ond på mamma.
Han talade så högt och såg så farlig ut,
att jag gömde mig undan, och när det
vardt tyst igen och jag kröp fram ur mitt
gömställe, var han redan borta. Mamma
hade kastat sig framstupa på sängen och
grät och jemrade sig. Jag hade nog sett
henne gråta förr, när pappa reste bort, men
ej på det viset. Jag tror att han hade
slagit henne», tillade den lille hviskande.
»Det dröjde en lång stund innan hon brydde
sig om mig, men så reste hon sig upp och
tog mig i famn och kramade mig så hårdt,
så hårdt, som om hon aldrig ämnade släppa
mig.»
»Gode Gud, förbarma dig öfver oss!» sade
hon, och så släppte hon mig och föll på
knä och bad, men hon föll ej på knä
framför madonnan, så som hon brukade göra
förr och så som mormor alltid gör. Vi hafva
en fin och vacker madonna der hemma, som
pappa gifvit mamma en gång när han kom
hem. Hon stod mellan två blomstervaser
med granna pappersblommor. Hon har
röd sidenklädning och ansigte och armar af
vax», fortsatte Luigi, hos hvilken minnet
af den fina madonnan tycktes förjaga alla
andra tankar. Som vi ej delade detta
intresse, men deremot gerna ville höra mera
om modern, frågade jag:
»Nå, hur blef det sedan för mamma och
dig?»
>Jo, det gick bra för oss. Dagen derpå
packade mamma in i en låda madonnan
och allt det vackra hon fått af pappa, och
så lade hon in sina och mina kläder i ett
knyte, och sedan hon städat öfver allt och
sålt våra höns och litet annat, stängde hon
igen vår boning, och så gingo vi till
mormor.»
»Hvar bor din mormor?»
»Hon bor bland bergen, hon också, i en
liten by några mil längre bort. Mormor
har ett stort valnötsträd och det var fullt
af nötter, och jag fick så många jag ville
ha, när jag kom. Mormor är mycket snäll.»
»Var hon snäll också mot din moder?»
»Ja då! Mamma fick också nötter, men
det brydde hon sig ej om. Hon hjelpte
mormor att arbeta, och det var mormor
glad åt.»
»Var din moder också glad?»
Luigi tycktes betänka sig. »Gamla
men-niskor bruka ej skratta och vara glada om
hvardagarne», anmärkte han. »Hon var
såsom de andra.»
»Din mormor har väl också en madonna?»
»Ja, det hade hon, men den madonnan
är gammal och ful, och bara af gips.»
»Brukade din mamma falla på knä för
den madonnan?»
»Nej, det gjorde hon icke. Hon sade till
mormor att hon fått lära, det den gode
Guden tycker mera om att vi vända oss
till honom sjelf med våra böner.»
»Hvad sade din mormor då?»
»Hon suckade och skakade på hufvudet
och sade, att det var förmätna ord, men
hon hoppades att den heliga madonnan ej i
skulle taga dem illa upp.»
»Är det länge sedan I lemnaden
mormor, der det var så bra att vara.»
»Det är fyra veckor sedan. Det var så,
att min moder började på att ej orka
arbeta så mycket som förut, och så vardt
hon blek och mager och hostade. Och då
sade hon en dag till mormor, att hon ej
hade någon tid att förlora. Hon kunde ej
vänta längre på att min fader skulle
återkomma, utan hon måste uppsöka honom
och tala om för honom huru orättvisa de
beskyllningar varit, som väckt hans vrede
och jagat bort honom. Mormor grät, men
hon sade, att det var rätt. Och så gåfvo
vi oss åstad. Mormor stoppade mina fickor
fulla med nötter och gaf mig den här.»
Vid dessa ord klappade han på sitt
instrument.
»Veten I intet om din fader, som kan
leda eder på rätta spåret att finna
honom?»
»Mamma vet, att han brukar vara i
någon af städerna vid Revieran, dit
främ-lingarne komma. Och så beder hon hvar
dag till den gode Guden, att han skall
visa oss vägen.»
»Hvad är din faders yrke?»
»Han är kock.»
»Huru ser han ut?»
»Åh, han är stor och ståtlig, det sade alla
der hemma», förklarade Luigi med stolthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
