Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi genom Luigis berättelse, liksom hennes
längtan efter försoning med mannen.
I första ögonblicket då Rietti hörde sin
hustrus klagande stämma och såg den
af-magrade gestalten skymta fram i skuggan
vid dörren, hade han gripits af förskräckelse
och vrede. Han fruktade förebråelser, hvilka
han visste sig hafva fortjent, och han ville
skrämma bort henne. Att stöta till henne
med knifven hade ej varit hans afsigt. Då
han såg henne störta till golfvet och blodet
välla fram, greps han af ånger och fasa,
och när han lyfte upp henne och blickade
in i hennes af sorg och sjukdom härjade
ansigte, förstod han att han var hennes
mördare lika visst som om han stött
knifven i hennes bröst. All den forna
ömheten blossade upp och han skulle i det
ögonblicket gerna velat offra sitt lif för
henne, om han för det priset fått återse
sin unga hustru lika blomstrande, som hon
var innan sorg och lidande härjade hennes
skönhet och helsa. Men intet offer och
ingen konst kunde åstadkomma det undret.
Den tyst och tåligt burna sorgen och den
häftiga sinnesrörelsen vid det våldsamma
mottagandet hade grundlagt och utvecklat
en bröstsjukdom, som glädjen öfver att
hafva funnit mannen och återfått hans
förtroende och kärlek ej mäktade att hela, om
än en skenbar förbättring inträdde för några
dagar. Hon hade blott ett par veckor qvar
att lefva, men denna tid blef henne till
stor välsignelse; ty den längtan efter
evan-j gelii ljus, som redan i hemmet vaknat i
hennes själ, vardt nu tillfredsstäld. Hon
lärde att med glädje instämma i
kristendomens härliga segersång: »Du död, hvar är
din udd? Du dödsrike, hvar är din seger?»
Mannen kunde väl hvarken förstå eller
dela denna glädje, men han oroade henne
ej med något tal om den heliga katolska
kyrkan, och då hans gamla husbonde efter
att förgäfves hafva försökt att anskaffa en
kock, tog honom tillbaka i sin tjenst, fick
han allt mindre tid att egna sin hustru.
Att den hastigt uppblossande ångern och
kärleken åter i det närmaste utslocknat,
misstänkte ej Anine, men väl fru M. och vi.
»Än Luigi då?» är det måhända nu våra
unga läsares tur att fråga. Jo, Luigi gjorde
att börja med lysande affärer med sin sång
och musik. Han fick slantar i öfverflöd
och äfven många vänliga ord. Till lek
hade han också tid, och på lekkamrater
var ej någon brist. Det var en liflig och
munter barnskara, som tumlade om vid
sjöstranden, eller kastade boll med nedfallna
oranger, och bland den skaran syntes ingen
gladare än lille Luigi, sedan han burit hem
dagens vinst till modern och bredvid
hennes sjukbädd intagit sin måltid.
Han såg ej dödens skuggor nalkas. Men
då döden kom och hans moder togs ifrån
honom, gret han strida tårar, och ehuru
fadern i ett häftigt anfall af ömhet lofvade
honom guld och gröna skogar, lät han ej
trösta sig. Fru M. var deremot lyckligare
i sitt försök att trösta. Hon talade lugnande
med honom, och han torkade bort tårarne
och såg sin tröstarinna undrande in i de
vänliga ögonen.
»Är det säkert att Jesus hjelpt min
moder förbi skärselden?» frågade han. Talet
om skärselden hade synbarligen gjort ett
djupt intryck på den lille gossen, och när
han nu fick veta, att det var riktigt säkert
att Herren Jesus hade hjelpt hans moder,
vardt han lugnad.
»Då har hon det nog bra», sade han.
Och bra fick också lille Luigi det.
Genom fru M:s inflytande bereddes honom
tillfälle att komma i en god protestantisk
skola inom en valdenserförsamling.
Många år hafva sedan dess förflutit.
Måhända är Luigi Rietti nu en evangelii
budbärare bland sitt folk, der ännu så många
vandra i mörkret — ett mörker, hvilket solen
i all sin glans ej mäktar förjaga, hur
härligt hon än strålar från Italiens djupblå
himmel.
––––––
Minnesord.
Bär din kunskap liksom ditt fickur i en väl
gömd ficka; tag icke ständigt fram den för att
visa. att du har den, men om någon frågar hvad
klockan är, så säg det.
–––––-
Anmälan.
Barnens Tidning, redigerad af L. S.
med flere medarbetare, utkommer 2
gånger i månaden och kostar på posten 1: 50
pr ex. Då minst 5 ex. reqvireras direkte
från Fosterlands-Stiftelsens
Förlags-Expe-dition, Stockholm, erhålles hvart 6:e ex.
gratis. Tages 30 ex. nedsättes priset till
1 krona pr ex. och dessutom lemnas hvart
Il:te ex. gratis.
Se för öfrigt den utförliga anmälan i n:r 1.
Stockholm,
tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri Aktiebolag, 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
