Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blandina.
(Med planch.)
en tid, då ingen yttre förföljelse är
förenad med bekännelsen af Kristi
namn, kan det vara helsosamt att ka-
^ sta blicken tillbaka på de lidanden,
som under förgångna tider åtföljt en sådan
bekännelse. Vi läsa redan i
Apostlagernin-garne om de förföljelser, som öfvergingo
Herrens första lärjungar; kyrkans följande
historia är ock full af sådana berättelser.
I raden af ädla martyrer, som icke
aktat sitt lif för Kristi skull, intager
Blandina ett framstående rum. Om henne
berättas följande:
Hon var dotter till en prokonsul och
maka till en romersk riddare. Sedan hon
genom en af sina slafvinnor blifvit omvänd
till kristendomen, lefde hon till en tid i
stor frid och var outtröttlig i allehanda
kärleksverk. Men en dag förråddes hon af
en ogudaktig slaf, fängslades och dömdes
att kastas för de vilda djuren.
Frimodigt bekände hon härunder: »Jag
är en kristen och hos oss blir intet ondt
begånget». Hon fästes vid en påle för
att sönderrifvas af lejonen. Men sedan
dessa en stund liksom skygga kretsat
omkring henne, lade de sig ned vid hennes
fötter och sökte skydda henne för hvarje
angrepp. ^
Den kristna qvinnan upphöjde då sin
röst och tackade och prisade Herren, som
i nåd och barmhertighet såg till henne.
Emellertid läto hennes fiender icke
af-väpna sig. Hon släpades ånyo i fängelset
och kastades derefter, bunden i ett nät, för
en vild tjur samt blef slutligen
ihjelstuc-ken med ett spjut.
Detta tilldrog sig i Lyon, under kejsar
Markus Aurelii regering.
O. hvilket vigtigt ord det är:
>Den mig bekänner här,
Den skall oek jag bekänna der
Inför min Fader kär.
Men den, som blyges vid mitt ord,
På denna arma jord,
Vid honom jag oek blygas skall
För himlaskaran all>.
O Jesu, må jag akta på
Att sjelf du talat så!
Låt mig få hvila i din famn
Och vittna om ditt namn.
Hjelp mig, att mera än jag gjort,
På hvarje tid och ort
Bekänna dig, min frälsnings Gud,
Och lyda dina bud!
Ja, om det skulle fordras så,
Ack, gif att jag ock må
Med glädje lida allt för dig,
Som lidit allt för mig!
——
Ekorren.
(Med planch.)
A , f alla de djur, som lifva våra skogar,
är den lilla muntra ekorren ett af
mesj bekanta, och få äro väl de
barn, som vid en vandring i skogen icke
haft tillfälle att se honom intaga en näpen
ställning högt uppe på grenen af en gran
eller tall och med en kotte mellan
fram-fötterna, ifrigt arbetande på att utplocka
och uppäta dess glatta frön. De, som
sålunda sett ekorren, veta också, att han om
sommaren är brun till färgen, har lifligt
blickande ögon, uppstående öron, som sluta
med en fin hårpensel, samt en prydlig,
buskliknande svans. Det är endast i den
heta middagsstunden eller vid oväder, som
ekorren ligger stilla i sitt bo, annars är
han i ständig verksamhet, hoppar från gren
till gren, sätter åstad från träd till träd,
ofta i språng af tre meters längd, ja, han
kan, om fara hotar, göra ett hopp ned på
marken från toppen af ett tjugu meter högt
träd utan att skada sig.
Emedan bakbenen äro långa, kan han
endast med svårighet gå. Han klättrar och
simmar deremot med stor skicklighet. Af
ris, löf och mossa bygger han små runda
nästen, med ingången på den sida, som
minst är utsatt för vinden. Vid oväder
täpper han till öppningen. Hans mest
omtyckta föda består af nötter, hvilkas skal
han ej knäcker utan gnager sönder. Fram- j
tänderna och käkbyggnaden äro särskildt
danade för att gnaga, derför säges ekorren
tillika med alla de djur, som hafva
liknande tuggredskap, t. ex. haren, råttan m. fl.,
tillnöra gnagarnes familj. För vintern
insamlar ekorren förråd, men han gömmer
dem stundom så väl, att han aldrig finner
dem igen.
I mars och juni föder ekorrhonan 3 till
7 blinda ungar, dem hon vårdar med stor
omsorg. Hotar någon fara, så tager
ekorr-mamma sina små ungar i munnen och bär
dem till ett tryggare ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
