Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när är så farlig, som förut blifvit antaget,
och att hon aldrig angriper menniskan, om
hon icke blir anfallen, och icke ens alltid
då. Ja, han påstår till och med att
infö-dingarne i dessa trakter förklarade
leoparden vara farligare än gorillan. Måhända
finnes mer eller mindre retliga familjer
bland dessa urskogens invånare.
Gorillan torde rätt mycket uppehålla sig
på marken, men vistas äfven i trädens
kronor, der hon för detta ändamål tillreder
ett läger af qvistar. Hon lefver i vildt
tillstånd, liksom de öfriga menniskolika
aporna, hufvudsakligen af växtämnen, särdeles
sockerrör.
År 1876 lyckades man för första gången
i Europa erhålla en gorilla, hvilken
inköptes till Berlin. Hon var ungefär 2 år
och hade dock redan uppnått den
ansenliga längden af 3 fot. Hennes kraftfulla,
undersätsiga gestalt, hennes muskulösa
armar, hennes glänsande, svarta ansigte med
de väl formade öronen, de stora, kloka,
skälmaktiga ögonen gåfvo åt hennes
utseende något menniskolikt, och om hennes
näsa vore mera utstående, vore hon ej olik
en negerpojke. Kl. 8 på morgonen
brukade hon vanligen stiga upp. Hon satte
sig då först upp i sängen, gäspade, sträckte
på sig som en sömnig menniska och
för-blef olustig, tills hon erhöll sin
morgonmjölk, hvilken hon plägade dricka ur glas.
Härefter blef hon munter och liflig,
lem-nade sin bädd och började leka. Till
frukost erhöll hon smörgås med kött, ost eller
dylikt, och kl. 1 inbars hennes middag.
Hon brukade då genast undersöka maten
och högg gerna för sig, hvad som bäst
smakade. En örfil blef då vanligen hennes
tillrättavisning, och nu satt hon beskedligt
stilla med blicken oafvändt riktad på
maten och väntade, tills måltiden skulle
begynna. Först en kopp buljong, som
tömdes ögonblickligt, derpå kött med potatis
och ris eller grönsaker; ett stycke kyckling
eller dylikt afslutade måltiden. Härvid
använde hon skeden temligen väl, men så
snart hon trodde sig vara obemärkt, satte
hon genast ned munnen i fatet. Efter
måltiden tyckte hon, som många menniskor,
om en liten middagslur och sof en half
timme eller så, hvarefter hon åter syntes
upplagd för lek och skämt. På
eftermiddagen brukade hon förtära något frukt och
till qvällen mjölk eller te med smörgås.
Omkring kl. 9 plägade hon gå till sängs,
och hennes bädd utgjordes af en madrass
och ett ylletäcke. Då hon vid ett tillfälle var
sjuk och behandlades med kinin, brukade
hon, sedan hon lärt känna den bittra
smaken hos detta medikament, draga täcket
öfver hufvudet på sig, så snart man
nalkades henne med teskeden. Hon visade stor
förkärlek för små barn och kysste dem
gerna; större deremot behandlade hon icke
alltid så väl, ehuru hon gerna lekte med
dem. Hon brukade då kappspringa med
dem öfver bord och stolar samt gaf dem
då och då ett lätt slag med öfversidan af
handen, men midt under leken kunde hon
hugga fast i ett ben och derpå pröfva sina
tänder. I den stora apburen plägade hon
gerna leka med de öfriga aporna och
visade sig der såsom oinskränkt herskare.
En vetenskapsman, som beskrifver ett
besök hos denna apa, berättar om henne bland
annat följande betecknande drag. Då hon
visade stor lust att rycka af honom hatten,
tog han en piska för att skydda sig,
hvilket apan mycket väl förstod, hvarför hon
höll sig en stund på vederbörligt afstånd.
Då han likväl händelsevis lade piskan
bredvid sig på soffan för att göra några
anteckningar, närmade sig gorillan, som det
syntes helt oskyldigt, grep piskan, gaf
honom ett par känbara slag och ilade derpå
ögonblickligen upp på den högsta
klätter-stången i rummet.
Från gorillan skiljer sig chimpansen
genom mindre storlek (hanen blir ej fullt
5 fot hög), genom mindre utdraget
huf-vud, större öron och kortare, ungefär till
knäet räckande armar. Ansigtsfärgen är
grågul med blekröda läppar. Hos äldre
individer är hakan försedd med ett slags
hvitt skägg. Händer och fötter äro
brun-aktiga. För öfrigt är djuret af en
glänsande svart färg. Här, liksom hos
gorillan, är de främre armarnas tumme mindre
än de bakres, men fingrar och tår äro ända
till roten fria såsom hos menniskan.
Chimpansen tillhör äfven de vestra delarna af
det mellersta Afrika och förekommer såväl
i öfre och nedre Guinea, som äfven långt
in i det inre af landet. Liksom gorillan
lefver chimpansen ensam eller i mindre
sällskap. Han bygger sig också, som denna,
ett slags bon eller sofplatser i trädens
kronor, ej särdeles högt öfver marken.
Chimpansen är bland de menniskolika aporna
den, som man oftast får se i Europa. Han
utmärker sig genom sin stora liflighet och
vänlighet. Han är också särdeles läraktig,
och många äro berättelserna om de märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
