Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890-] BARNENS TIDNING. 147
»Nej då, du är riktigt rar, och jag
menar inte hvad som står i brefvet, nu, hör du det». Alma tog det omtalade, grundligt
ned-bläckade papperet, i handen och började läsa, med Siri öfver axeln: »Till Alma», stod der först med stora bokstäfver, liksom hela brefvet. »förlåt att jag var ond i går men jag kunde inte Hjelpat för du sade skelf en gång till mig si huru gått och jufligt när bröder bo
tillsammans du är min syster, men det är detsamma, du kunde jett mig flaggen fast nu är det detsamma» — »Det tror jag väl ändå inte», sade Alma leende. — »men om du bett mig om någåt Så skulle du fått det för jag skulle inte nekat dig det, inte mitt skepp engång» — resten oläslig. Alma kysste ännu en gång sin lille bror; hon var helt rörd öfver hans bref. »Men hvarför skulle du skrifva?» frågade hon; »du kunde ju sagt mig detsamma». »Ah, men det var ändå bättre att skrifva», menade Filip belåten, »annars hade du ju aldrig gifvit mig flaggan! Men tack skall du ha i alla fall!» E. A. - Från Afrika. vA^bessinien, som sedan 15 år ända
hit-tills varit tillslutet för våra
missionärer i Afrika, har nu genom Guds nåd åter blifvit öppnadt för dem, sedan italienarne vunnit seger öfver konung
Johannes och hans generaler, och derigenom kommit till makt på platsen. För våra arbetare på missionsfältet är detta af
särdeles stor betydelse, först och främst
derfor att deras önskan och förhoppning alltid varit att få fast fot i Abessinien för att der få förkunna evangelium; men så är det äfven med afseende på deras helsa af vigt för dem att under hettiden få lemna det osunda låglandet omkring Massaua och med alla skolbarnen draga upp till det långt friskare höglandet. En sådan färd hafva de redan i sommar fått företaga, såsom vi af nedanstående bref närmare få höra. (Utdrag nr bref från fru Lundahl.) Bellesa i Abessinien sommaren 1 -90. — Du kan tänka dig vår tacksamhet och glädje att vara väl häruppe! Huru lätt har Herrren gjort det och huru god är han! Han har burit och hulpit i allt. I förra veckan bröto vi upp från M’Kullo. Vi hade fem mulåsnor för de sjuka och trötta barnen, och så bar det i väg. Hela
barnflocken, och Serra Zion med dem, gick i spetsen. Alla voro hurtiga och glada och många ajf de små gingo hela vägen till fots. På tisdagen begåfvo vi oss åstad och på fredagsmorgonen voro vi här. Sista höjden var mycket brant och hög och innan vi bestego den rastade vi i en dal vid
bergsfoten och lagade oss en god måltid af en gazell och en hare, som våra svarta bröder hade skjutit. Signor Grill, italienaren, är med oss, han är vänlig, uppmärksam och
anspråkslös. Hvilken välsignelse sådana
men-niskor äro! Hulda, som legat i feber, bars. i en
indisk rörstol, och det var glädjande att se huru ömt de svarta bärarne vårdade sig om henne. Också är hon full af tack och lof till Gud. Vi bo här i stora, runda hyddor med grästak. Våra 33 barn rymmas alla i en hydda; men då ligga de tätt packade i gräs, och ha det sålunda varmt och godt. Här är eljest kallt. Hulda och jag skola få en mindre hydda tillsammans, der vi få en ruta i fönstergluggen, och der skola vi
rangera oss så trefligt. För närvarande ha vi alla förråd i vår hydda och ha det rätt ruskigt. Men af de två stora hyddor, som äro bestämda för flickorna tänka vi afplanka den ena för våra förråd och sedan kunna vi ordna litet åt oss. Vi hade hoppats få köpa mjöl i Asmara, italienarnes hufvudqvarter, 1V3 timmes väg härifrån, men vi lära ej som i M’Kullo få det för samma pris som militären, utan skola betala dubbelt. Derför ha vi köpt durrah, som flickorna sjelfva få mala,
hvilket ju blir mycket billigare, på samma gång det blir nyttigt för flickorna att få arbeta, om vi blott få tillräckligt med
durrah! Såsom Gud uppmuntrat mig i min modlöshet, söker jag nu uppmuntra dem. De äro mycket villiga, men det är
ansträngande att mala och baka åt en sådan skara. Alla de friska barnen gingo med oss på jernvägen till Sahati. De sjuka och små, åtta till antalet, fingo tillåtelse af den
italienske generalen att åka i soldaternas
sjukvagn till Sabargoma, den andra
lägerplatsen. I Sahati blefvo vi uppehållna ett par timmar emedan en officer ingått ett vad att han skulle rida från Asmara till Sahati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
