- Project Runeberg -  Barnens tidning. Utgifven af Evangeliska fosterlandsstiftelsen / Årg. 33 (1890) /
155

(1858-1899) With: Lina Sandell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyst, hvad är det? Kraftiga trumpetstötar
höras — tecknet till spelens öppnande. En
allmän tystnad inträder. En härold stiger
fram och utropar med tydlig och klingande
stämma hvarje kämpes namn och
fädernesland. Kämparne ordnas parvis.
Täflin-garne begynna.

Låtom oss först ett ögonblick taga i
betraktande kappkörningarna. Se, hvilken
mängd af ståtliga vagnar, skimrande i
solens strålar, förspända än med två, än med
fyra hästar! Klädda i vackra, färgrika
dräg-ter, stå kämparne redo att på gifvet
tecken begynna täflingen. Dennas början
till-kännagifves derigenom, att en kopparörn
genom en konstig mekanism höjer sig och
börjar slå med vingarna. Sjelfva
kappkör-ningsbanan är till formen aflång. Tre
pelare finnas uppstälda på densamma. Den
första står alldeles vid ingången och bär
inskriften: »Var tapper/» Den andra, som
har sin plats vid midten af banan, riktar
tillkämpen uppmaningen: »Skynda!» Den
tredje, som står vid målet, bär inskriften:
»Vänd om !s> De täflande spannen skola
nemligen fara 12 gånger omkring målet,
innan täflingen är fulländad. Vid
kapp-ridning hafva kämparne derjemte att mot
slutet af ridten hoppa af hästen och med
tyglarne i hand följa denne i hans lopp.

Vi begifva oss nu till kapplöpningsbanan,
af grekerna kallad »stadion». Det är en
aflång plats, icke mindre än 600 fot lång,
som vid den ena ändan är öppen och vid
den andra af halfrund form, omgifven af
öfver hvarandra upphöjda säten, hvarpå
åskå-darne sitta. Här täflar man nu under
flöjtens toner, uti kapplöpning i olika
utsträckning, ända till 24 gånger banans längd.
Denna täflingsbana är rikt prydd med
altaren, bildstoder och konstverk.
Prisdomaren, som måste vara en rättvis och öfver
tadlet höjd person, har sin plats vid målet,
hvilket klart synes från den ena ändan af
banan till den andra. Men se der, nära
ingången, hvilken skön och ståtlig bild!
Det är en afbildning af Zeus, den
förnämste af de gudar, på hvilka grekerna trodde,
»gudars och menniskors fader»; med ett
uttryck af lugnt majestät uti sitt anlete
sitter han på sin konstnärligt arbetade tron.
Vid hans fotter står den jordiska
sinnebilden af honom: örnen, hvilken i sin näbb
håller de åskviggar, som guden i
vredesmod kan slunga mot de förmätna på
jorden. Kroppen är af skimrande elfenben.
Till större delen är han höljd i en man-

tel, rikt prydd med vackra blommor och
figurer. I den högra handen håller han en
bild af segergudinnan, i den venstra bär
han sin rikt smyckade spira.

Ändtligen finna vi äfven ett tredje slags
kämpaspel. Här täflar man uti brottning
och knytnäfvekamp, hvarvid kämparne
hafva sina händer omlindade med remmar för
att kunna kämpa bättre. Andra täfla uti
hoppning eller spjutkastning. Andra åter
sysselsätta sig med att kasta »diskos», d. v. s.
en tung skifva af sten eller metall.
Alldeles i närheten hålla äfven skalder, talare
och vise föredrag på särskilda rum;
härigenom erhålla festspelen en mera upphöjd
stämning.

* *

*



Så täfla de olika kämparne under trenne
dagar. Och nu kommer till sist, på den
femte dagen från festligheternas början,
prisutdelningar och festmåltider. Lycklig
skattas af alla den, som blifvit segrare.
Under allmänt jubel af den omgifvande
men-niskoskaran framträder den lycklige
kämpen, hans namn utropas högtidligt af en
härold, och han mottager såsom sin första
belöning af prisdomarens hand en
palm-qvist. Derpå smyckas han med en krans
af qvistar från det heliga olivträdet. Iklädd
en högtidsdrägt af purpur, drages han
derpå under folkskarornas högljudda jubelrop,
af fyra hvita hästar till sin hembygd, der
han firas på allt upptänkligt sätt.
Bildstoder uppresas till hans ära, och skalderna
sjunga hans pris. Ja, dessa täflingar
anses så vigtiga, att grekerna efter dem räkna
sina år. Mellantiden mellan hvarje sådant
kämpaspel kallades en »olympiad». Också
fortforo dessa olympiska täflingar ända till
år 393 efter Kr., d. v. s. i nära tolf
hundra år.

Utom de olympiska funnos äfven andra
spel. Der utgjordes segerpriset utaf en krans
af furu eller lager eller murgröna.



Äfven utom Greklands gränser spred sig
snart ryktet om dessa kämpatäflingar. De
hafva derför i vårt nya testamente
blifvit en bild af den kamp hvarje kristen
har att bestå. Särskildt talar aposteln
Paulus derom på många ställen. Så säger han
uti det nionde kapitlet af första
Korinter-brefvet: »Hvar och en, som deltager i en
täflingskamp, är återhållsam i allt: dessa för
att få en förgänglig krans — men vi en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:50:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/btefs/1890/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free