Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 BARNENS TIDNING. [Nar 20.
Ja, låtom oss vara trofasta intill döden, på det äfven vi måtte få lifvets segerkrans! Johannes. Den största staty i verlden. (Med planch.) några år sedan kommo åtskilliga ’jlgf af Frankrikes mest framstående män att tänka på ett innerligare samband mellan Frankrike och Amerika genom ett samfäldt byggande af något storartadt
konstverk. Förslaget vann gehör på båda
sidor om verldshafvet och man bildade en förening, som upptog penningebidrag till dess utförande. Statyen öfverlemnades 1884 till Förenta Staternas minister i Paris och anlände i juli 1885 till Newyork. Den är gjord af 1/s tums tjocka kopparplåtar, som liållas tillsammans genom en stomme eller resning af jern. Kopparn och jernet
tillhopa väga omkring 470,000 skålpund. Denna staty är den högsta och största, som finnes i verlden. Det är en
qvinno-staty, föreställande Friheten, som med sin fackla upplyser verlden. Hon står på en väldig fotställning af granit, 51 fot hög med en grundmur af 54 fots höjd. Sjelfva statyn är 155 fot hög. Hon sträcker upp sin högra hand, i hvilken hon håller upp en brinnande fackla. I den venstra håller hon en uppslagen bok. Vi kunna bilda oss någon föreställning om denna statys
ofantliga storlek, då vi höra att fyratio personer kunna rymmas i dess hufvud, från hvilket en spiraltrappa går upp i facklan, som
inrymmer tolf personer. Elfva år hafva
åtgått till fullbordande af detta konstverk. Statyn har fått sin plats vid ingången till Newyorks hamn. ►?©&« Huru Erland fick en lekkamrat. (Med planch.) HUT aja Stina hade tjenat på landet hos Erlands föräldrar. När Erland nyss blifvit född stod Maja Stina vid hans vagga, och bad sin unga fru att alltid få stanna och sköta den lille. Detta skulle dock ej bli hennes lifsuppgift, ty efter ett par år gifte hon sig med en duktig
byggnadsarbetare i staden och flyttade dit. Men hennes lycka varade ej länge, ty sedan hon sjelf fått en liten flicka, en rödkindad liten Maja, hände det att hennes man en dag föll från en byggnadsställning ända ned i källaren. Han föll på ryggen och då man fört honom till lasarettet, dit Maja Stina klagande följde honom, befanns det att
ryggraden blifvit krossad. Han dog också inom några dagar. Nu satt Maja Stina ensam med sin lilla flicka. Midt i hennes sorg var det
nödvändigt för henne att taga sig något till för att kunna uppehålla sig och barnet. »Så länge folk har kläder», sade hon, »måste de låta tvätta dem. Så länge Gud ger mig helsan, kan jag tvätta, och då skall det med Guds hjelp gå att lefva». Tvätt fick hon också, och nu stod hon ofta dag och natt utanför sin stuga och tvättade, ty bort ville hon ej gå, så länge hon hade sin lilla Maja. Den lilla satt på tröskeln, lekte med sin trasdocka eller med hönsen och hade lika roligt som den allra finaste lilla prinsessa. Men åter fick Maja Stina bekymmer. Lilla Maja sjuknade i maginflammation. Modern måste som förut hela dagen stå vid sin tvättbunke, hennes tårar flöto heta ned i såplöddret och hon bad till Gud dag och natt att hon måtte få behålla sin lilla Maja. Och denna blef åter bättre. Maja Stina hade sträfvat och arbetat för att kunna skaffa henne tjenlig mat, ty det var så få saker hon fick äta och så litet af hvad det än var, att det skar Maja Stina i hjertat. Men hennes flicka lefde ändå, Gud ske tack! Äfven i Erlands hem hade sorgen gästat. Hans pappa hade också dött, och hans
mamma satt der så sorgsen. Hon gret hela
da-garne, och Erland som också gråtit i
början, men åter tröstat sig — han var endast sju år — fann det helt dystert derhemma. Då han inga syskon hade, sprang han ute för sig sjelf och var glad och lekfull, men så snart han trädde inom husets tröskel blef det honom tungt om hjertat. Pappa fans der ej mer och mamma gret ständigt. Erland visste ej hur han åter skulle få henne glad. »Mamma, låt oss fara och helsa på Maja Stina», ropade han en dag, då han kommit från tvättstugan, der han hållit till hela förmiddagen. »Karin har sagt, att hennes lilla flicka har varit sjuk. Få vi inte det, mamma, säg?» Deremot hade hans mamma ingenting att invända. De foro i stora droskan, ty det var långt till staden; och när de kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
