Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det största i veriden.
j, T/7 unnen I säga mig, hvad som är störst
IY af allt i verlden?» frågade en gammal
<’L^) tant trenne små barn, som sutto kring
det runda bordet i det trefliga gästrum, der
hon bodde under ett sommarbesök hos
deras föräldrar.
»Jesus är störst», svarade det mellersta
af barnen, en liten gosse på sex år. Han
var alldeles viss om, att hans svar var det
rätta.
»Att göra rätt, tror jag, är det största
af allt», sade det yngsta barnet, en
ljus-hårig liten flicka, som upplefde sin femte
sommar.
»Edra svar äro goda båda två, men jag
har ändå icke fått riktigt det svar jag
åsyftar», återtog tanten.
Den äldste gossens tur var nu kommen
och hans svar blef: »Kärleken».
»Hvarför är då kärleken störst af allt,
barn ?»
»Emedan Jesus tycker om kärleken»,
svarade hastigt den äldste gossen.
»Detta är nog ett skönt svar», genmälde
tanten, »men egentliga orsaken, hvarför
kärleken kallas störst af allt, är den, som vi
läsa i den kära bibeln, nemligen att
kärleken förblifver, hvilket ingenting annat
gör».
»Jesus förblifver», inföll den lille
fyra-åringen, och häri instämde vi alla.
–-—–––-
Uppflyttning.
■ „let finnes ingen skolgosse eller
skol-1 I flicka, som icke vet hvad som menas
»S® med uppflyttning. Huru undrar man
-T icke, då terminen börjar lida mot
slu-i tet, om man skall blifva uppflyttad
) eller nedflyttad I Och när så det ena
eller det andra har skett, kan man genast
på gången och på det sätt, hvarpå dörren
öppnas af de hemkomna skolbarnen, höra,
hvilket som händt den ene eller andre.
Har det gått galet, då höras stegen så tunga
och dörren öppnas så sakta. Man önskade
helst att far icke vore hemma, och är han
hemma, så lägges anmärkningsboken på
bordet och innan man rätt vet huru, ligger
det lilla hufvudet på pappas eller mammas
axel och tårarne flöda, och så kommer det
slutligen mellan snyftningarne fram: »Jag
har blifvit nedflyttad.»
Så bruka snälla barn bära sig åt. Jag
vet nog att det finnes sådana, som söka
slå alltsammans ifrån sig och icke vilja
låtsa om att de äro ledsna, då det gått
galet för dem, men för dem är det ännu
sämre.
Har det deremot gått bra, då är det lif
och rörelse. Barnen nästan flyga hem.
Dörren ryckes upp och med strålande
an-sigten och nästan andlösa af den hastiga
gången utropa de;
»Fyra» — eller tre eller fem — »steg
högre upp! Jag var N:o 7 och har blifvit
N:o 3!» Och så blir det glädje både i
hjer-tan och hem.
Herren Jesus tyckes äfven hafva känt
till upp- och nedflyttning och talar ofta
derom. Då han berättat liknelsen om
fari-Been och publikanen slutade han med att
säga: Den som upphöjer sig, hau skall varda
förnedrad och den som förnedrar sig, han
skall varda upphöjd. Och då han en gång
var gäst hos en af fariséerna och såg
huru-ledes gästerna trängdes för att intaga de
främsta platserna, sade han: »När du har
blifvit bjuden af någon till bröllop, såsätt
dig icke på främsta platsen, att icke
tiil-äfventyrs någon mera ärad än du är bjuden
af honom, och den som har bjudit honom
och dig kommer och säger till dig: Gif
plats åt denne, och då skall du till din
blygd börja intaga den sista platsen. Utan
när du har blifvit bjuden, så gå och sätt
dig på den sista platsen, att då den
kommer, som har bjudit dig, han må säga till
dig: Min vän, stig upp högre.»
Så talade Herren härom, men han har
icke endast talat, utan han har äfven hållit
upp- och nedflyttning med menniskorna,
så att de första hafva blifvit de sista och
de sista de första.
Det har ofta gått såsom jungfru Maria
sjunger i sin lofsång: »Han har störtat de
mäktiga från troner och upphöjt de ringa.»
Josefs bröder t. ex. voro stora i sina
egna tankar. De upphöjde sig öfver Josef
och kallade honom en drömmare. Men
det kom en dag, då det visade sig att
Herren hållit omflyttning, ty Josefs bröder
stodo och bugade sig inför honom, som nu
blifvit uppflyttad till den näst högste
mannen i hela riket. Josef kunde tåla vid en
sådan uppflyttning, ty han blef icke
öfver-modig deraf, utan förblef en god broder
och en god son. Han var en af de
ödmjuka, som Gud kunde gifva mycken nåd.
Likaså var Moses. Han vandrade om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
