Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bryta det löfte, hon en gång afgifvit: att ägna hela
sitt lif och alla sina krafter i lidandets och
barmhärtighetens tjänst?
Och kamrern klämde sönder en tår i
ögonvrån och tyckte, att han var en förbannad karl,
som kunde begära en så stor uppoffring af henne.
Men då han, något motfälld, gjorde en antydan
om, att ju äfven han kunde blifva sjuk och komma
i behof af hennes hjälp, ehuru han tyvärr inte
kunde prestera ett så rikt och omväxlande fält för
hennes verksamhet som ett stort sjukhus, så föll
hon honom om halsen och bedyrade, att det gått
som fjäll från hennes ögon.
Ty nu först insåg hon, att kvinnans rätta
uppgift här i världen var, icke att vårda sig om många
utan om en, och att hon på den sista tiden funnit,
att denna enda icke var någon annan än han.
Så blefvo de förlofvade.
Kamrern var kär som en klockarkatt och
lycklig upp öfver öronen. Fästmön var lugn,
blygsam, behaglig och vann allas hjärtan genom sin
mjuka röst och sitt anspråkslösa väsen. Släkt
och vänner täflade om att lyckönska den lycklige
kamrern.
Endast grosshandlaren och riksbankskassören,
de bägge inpiskade ungkarlarna, hånlogo och spådde
oväder i de där milda ögonen, men dem gaf han
blankt tusan i numera, förklarade han.
Men lilla fästmön protesterade. Nej, visst inte!
Skulle han öfvergifva sina gamla vänner därför att
han gifte sig? Skulle han tvärt bryta med sina
små oskyldiga ungkarlsvanor! Det kom aldrig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
