Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast utgöras af en enkel hvit sten med hennes
namn på. Ingenting mera.
Där skulle den stå...! Aha, ha de redan
skottat igen grafven! ...
Han gick närmare. På nytt for det i honom,
att han måste gå tyst och han nalkades på tå den
uppkastade gråa jordhögen, där de friska kransarna
lyste med sina breda sidenband.
Han lutade sig ner, kände på jordkokorna
och vägde dem i tankfullt i handen, plockade på
kransarna och tyckte, att alltsammans var bra
besynnerligt.
Han var ingen filosof utan endast en gammal
departementshäst. Hela sitt lif hade han gått och
stampat i verket, arbetat och avancerat till
byråchef. Det hade aldrig fallit honom in att fråga
efter orsaker och verkan här i lifvet, eller att tänka
sig några förändringar af bestående förhållanden.
Ända från hans extratid hade döden stått för
honom som ett befordringsmedel, fullt lagligt och
korrekt och närmast att jämföras med uppnådd
pensionsålder. Man talade om den aflidne
kamraten, berömde eller klandrade honom som
ämbetsman och vande sig efter någon tid vid att se ett
annat ansikte på hans plats. Ingenting stördes
eller rubbades genom hans bortgång. En ny kugge
flyttades fram i den utslitnas ställe och man
erinrade sig honom endast, då man vid genomgående
af gamla handlingar träffade på hans handstil.
Det var ju fullständigt i sin ordning att så
skulle det gå, men han hade aldrig tänkt sig döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
