Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår familj tillhörde den gamla goda sorten och räknade
ej mindre än fem döttrar och två söner — Martha, Samuel,
Julie, William, Eliza, Helen och May. Samuel, en ovanligt
vacker pojke med ett hjärta af guld, dödades genom en
olyckshändelse, innan han ännu fyllt fjorton år.
Han red en dag »Betsy Baker», en häst som var vida
berömd bland alla den tidens nybyggare för sitt vackra
stamträd och sin snabbhet, men som därjämte stundom fick
verkliga anfall af ilska och istadighet. Min bror var i sällskap
med Will, som fastän han blott var sju år gammal red sin
ponny med samma lediga säkerhet, som i en framtid skulle
bli betecknande för honom. Plötsligt började Betsy Baker
krångla och försökte kasta af sin ryttare. Men förgäfves
stegrade hon sig och dansade omkring — han satt kvar i
sadeln. Så efter några minuter tycktes hon uppge kampen
och erkänna sig besegrad, och Samuel ropade triumferande:
— Åh nej, Betsy Baker, den här gången träffade du
allt din öfverman!
Det blef hans sista ord. Alldeles som om stoet anat,
att han ej längre var på sin vakt, reste hon sig plötsligt på
bakfötterna, gick öfver och krossade den stackars gossen,
som kom under henne.
För oss yngre barn blef bror Samuel snart endast ett
bleknande minne, men våra föräldrar hade på honom
koncentrerat sina innerligaste önskningar, sina gladaste
förhoppningar. De flyttades nu, som ju naturligt var, öfver på den
yngre sonen, som nu var den ende de hade kvar, och de
högtsträfvande förhoppningar, som i synnerhet min mor
hyste för hans framtid, fingo ökad näring tack vare en
underlig spådom, som uttalats öfver honom långt före hans
födelse. Min mor var en alltför intelligent och upplyst
kvinna för att fästa sig vid vidskepelse i vanlig mening,
men en spådom, som märkvärdigt nog gått i fullbordan, kan
dock stundom göra den klentrogne betänksam. Min mors
envisa betviflande af att saken hade någonting att betyda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
