Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Befallningen uttalades i myndig och bestämd ton. Den
kom ju åtminstone från en underofficer, och utan tanke på
att vägra lyda den, satte ryttarne af åt höger och vänster för
att söka efter flyktingen.
— Kom, hviskade Will brådskande till de begge
modstulna fångarne från hans eget läger. — Det är jag, som
är spionen, förstår ni! Så där ja! — Han skar af repen, som
fängslade deras handleder. — Rid nu för lifvet!
Bort sprängde de tre — icke en minut för tidigt. Wills
uppehåll hade varit kort, men det hade gynnat hans
förföljare, som med Nat Golden i spetsen kommo störtande i fullt
galopp, ej hundra alnar bakom dem.
Här var det att rida i kapp med döden själf.
Träd-stammarne hejdade en del af de hvinande kulorna, men många
susade förbi dem, och en borrade sig in i armen på en af
de flyende unionisterna. Att bli tillfångatagen betydde för
Will detsamma som säkra döden; för hans ledsagare
innebar det innespärrning på lifstid i något af fängelserna i
An-dersonville eller ännu värre, Libby, hvilket måhända var lika
svårt som döden. Men Will hade ej hjärta att lämna dem,
ehuru hans häst var uthvilad och han med lätthet kunde ha
ridit ifrån dem. Blefve det nödvändigt, var han beredd att
skilja sig från dem, men tills vidare utgjorde han en del af
den tredubbla skottafla, å hvilken de galopperande skyttarne
nu bemödade sig att taga sikte.
Snart hade han hunnit fram ur skogsbrynet, och på
andra sidan — o, ljufliga anblick! — lågo unionsarméns
förposter. Vid åsynen af flyktingarne slogo vakterna allarm,
och det uppenbarade sig genast en skara blårockar.
Will skulle med nöje ha deltagit i den skärmytsling, som
nu följde, men han ansåg som sin plikt att aflämna de
papper, som han med egen lifsfara förskaffat sig. Låtande alltså
fiende och vän göra upp tvisten bäst de gitte, skyndade han
till det busksnår, där han gömt sin uniform, och tog på sig
den i stället för den grå, som uppfyllt sitt ändamål och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
