Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår mor - ^enem atr bli husegare. Den byggnad hon låtit
uppföra hade efter hennes död inköpts at doktor Crook,
fältläkare vid sjunde Kansasregementet. Den fanns nu att hyra,
ocn det var nelt visst detta taktum, som åtgjorde Wills val
af verksamhet. Det kändes skönt att åtei få flytta in under
det tak, som nägnat vår mor under hennes sista år, och han
njöt af att se sin unga hustru i denna omgifnmg af gamla
kära minnen. Wili etablerade sig alltså som välbestäld
värdshusvärd och bjöd May och mig att flytta till honom.
Men hemma hos Julia hade de fått en helt späd liten
gäst till huset, och han hade så nästlat sig in i Mays hjärta,
att hon ej kunde förmå sig att lämna honom. Men för mig
fanns ingen, som någonsin förmådde uttränga Will, så att
jag tog med glädje emot hans inbjudan.
Thoreau har någonstädes tecknat en mycket sympatisk
bild af hyresvärden, sådan han tänker sig honom, utstrålande
gästfrihet liksom solen utstrålar värme och herbergerande och
bespisande folk endast af kärlek till mänskligheten. Men
äfven en sådan hyresvärd måste, om affären skall bära sig,
någon gång tänka på egen fördel och taga in på ena hållet
hvad han öser ut på det andra. Will .utstrålade nu
gästfrihet i en alldeles otrolig grad, och hans rykte för vänlighet
och hjälpsamhet spreds så vida omkring, att resenärer utan
både pengar och packning gjorde milslånga omvägar för att
taga in på hans värdshus. Som värdshusvärd var han
förträfflig — som affärsman lämnade han nästan väl mycket
öfrigt att önska.
Och äfven om en värdshusvärd har aldrig så många
tillfällen att gratis logera och bespisa de fattiga färdemän,
som komma hans väg, så för han dock en ganska torr och
prosaisk tillvaro, och våra gäster fäste sig ofta vid ett
frånvarande och liksom fjärrskådande uttryck i den glade Will
Codys ögon. Han tänkte på prärien. Äfven Louise lade
märke till detta uttryck, och det deltagande hon kände med
hans längtan stärktes ytterligare genom en granskning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
