Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal - 1. Fiolner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 A. NOREEN. MYTISKA BESTÅNDSDELAR I YNGLINGATAL .
– -
såvida icke detta i de fall där det säkert är personnamn rätteligen
är att skriva Ane, idäntiskt med fsv. Ani, en förkårtning av namn på An-
såsom Anundr, On-undr ock Ále (i Beowulf Onela, fht. Analo). Detta
Án(
n) får emellertid icke etymolågiskt idäntifieras med Aun(n). Án(n)
står för äldre On(
n) t. ex. Bisk. S. I, 450 ock detta för Awunn
*A(ð)wunn
(Noreen, Arkiv VI, 306 ff
. , 315 ff
. , Aisl. gr.2 § 179, § 127, § 104), som
i fråga om sednare stavelsens vokal förhåller sig till fht. Adwin såsom
Auðun(
n) till fsv. Opin, fht. Audowin (ags. Eádwine) äller såsom fsv. On-
der (
jfr An-under, Ior-under o. d.) till isl. Eyvindr (jfr fsv. Iær-inder).
För övrigt har ordet utvecklat sig på samma sätt som Alfr, äldre Olfr
(så hos Are), jämfört med ags. Æðwulf äller Hálfr, Hólfr med urn. Ha-
purvula
,
fR o. a. d., men i synnerhet Aun(n) jämfört med nyssnämda Audo-
win, Eádwine. Vad Aunn etymolågiskt sett är för namn, jälper oss
nämligen Historia Norvegiæ att få reda på. Där skrives ordet två gån-
ger Auchim. Att detta är en felläsning ock -skrivning för Auchun har
G. Storm (Mon. hist. Norv., s. 100) insett, på grund därav att de sven-
ska avskrifterna ha på motsvarande ställen den ena aukun, den andra je-
nom ett annat missförstånd haqin. Men man kann icke slå sig
detta Auchun. Dess är tydligen sasom så åfta annars
Den ursprungliga läsarten är sålunda Authun, d. v. s. Außun(n). Detta är
alltså här namnet på den, som i Yt. kallas Aun(n). De båda namnfår-
merna förhålla sig till varandra såsom Hróðulfr till Hrólfr o. a. d . Till
yttermera visso bestyrkes min idäntifiering av Aun(n) med ostadig no-
minativändelse liksom vin(
r) · ock *Auðvinr av mellanfarmen Aowin, som
träffas hos Einhard (se utdraget i Müller-Velschows Saxo II, 254) .
till ro vid
fel för t.
För att återkåmma till ordet siklingr, så kann detta icke vara, såsom
Bugge (Beitr. XIII, 180) tror, uppkammet av ett *sigglingr, som skulle
på ett äller annat sätt sammanhänga med sigr. En övergång ggl > kl är
nämligen hittills ouppvisad ock väl även ouppvisbar. Ordet synes mig
otvivelaktigt vara en avledning på ingr av ett sikell, -oll, som motsvarar
ags. sicol, fht. sihhila, ock som troligen ingår i det till sin betydelse ovissa isl.
sikol-giord. I sin tur är detta avlett av det ord, som uppträder i fht. sech
plogrist (jfr vidare suohha plogfåra ock det något osäkra siht dålk). Ro-
ten är sannolikt seg i lat. seges, vid sidan av vilken står fårmen sek ilat.
secula, securis, fht. segansa, isl. sigðr, fsv. saghi, mlt. suge m. m. Emeller-
tid kann roten även vara seig, uppträdande i isl. síkr sjära (jfr síktól
äggvapen, ben-, hrd-, Id-síkr), sík dike, urspr. » skåra » , ock vårt fisknamn
sik (jfr i fråga om betydelsen gedda : gaddr). Ytterst äro naturligtvis röt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
