Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förbrytarblod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kände det icke; han strök lika ofta öfver sitt
ansikte, och svetten pressade fram lika oafbrutet.
En dräng kom gående ut från gården, men
vek af nedåt ängen och följde icke gångstigen.
Den ensamme böjde sig åt sidan, så att han
doldes af den buske, vid hvilken han satt, men
det var öfverflödigt: drängen hade icke sett åt det
hållet.
Natten blef kallare, och bakom den väntande
hade månen börjat stiga upp, dold af skogen. Det
var sent, och hvarje ljud hördes långt borta ifrån
med en underlig tydlighet, — en hunds långdragna
tjut inne från byn, eller skällan från någon ko i
skogen. Eljes sof allt, — allt som var vaket om
dagen eller som icke gick på förbjuden väg.
Den ensamme steg tungt upp och gick fram
emot byggnaden. Han gled utmed väggen och
stannade under ett fönster. Han betänkte sig ett
ögonblick. Det harmade honom så, hvad han nu
gjorde. Hvarför kunde han inte gå till
dansbanan i stället, — dricka och sjunga och hålla
nojs med flickorna? Hvarför kunde han inte
bry sig om dem, hellre än om henne? Det fanns
många nog, som han blott behöfde räcka ut sin
hand efter.
Med en känsla af skam sträckte han sig upp
och knackade på rutan.
Hans hjärta gaf sig till att bulta. Det var som
om han tagit emot stryk och som om alla
människor sett honom göra det utan att slå igen; men
han knackade ännu en gång, starkare än den första.
Skulle han göra sig till hvar mans narr, så var
det väl inte värdt att blinka vid det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
