Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapet kan begagna mina rum alldeles som sina
egna.»
»Tusen lack, det är alldeles för mycket,» sade
frun ödmjukt och med tydlig öfverraskning, medan
hon i skumrasket försökte att förstulet se på
penningarna.
»Det är inte jul mer än en gång om året,» sade
han med en ton, som genast afkylde henne och
kom henne att likt ett skyggt barn se upp på den
stränge gamle mannen.
Han kände ett styng i hjärtat. Denna skygga
blick skulle förstöra hela hans julglädje.
Han var elak, han var hård, han var en gemen
gammal knarr. Han okvädade sig med allt som
stod till att upptäcka. Han var inte värdig att gå
på jorden. Hade inte den stackaren ledsamheter
nog, utan att han behöfde komma och säga henne
ovänliga saker.
Och så öppnade han dörren in till sina rum
och sade: »Nu är jag färdig.»
När de kommit på halfva trappan, vände han
om, sprang upp igen och slog larm på köksdörren.
»Är Tilda där?» frågade han häftigt, då frun
öppnade.
»Tilda!» ropade frun.
»Tilda!» ropade barnens små klena röster där
inifrån.
Och Tilda kom springande med andan i halsen.
Herre Gud, det gamla odjuret kunde alltid hitta på
och flytta till nyår, om man icke gjorde honom
till nöjes.
Han såg på Tilda och visste inte riktigt hur
han skulle säga. Och denna hans villrådighet tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
