Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt skyndar konsten det att återbära,
och i det ögonblick hon ropar: njut! —
hon visar dygdens lugn, då stormar rasa,
och blottar inför werlden lastens fasa!
På detta rum, der vi ert hjärta förde
till njutningar, som ges af konsten blott,
en känslans tår, ett glädjens uttryck rörde
ock mera djupt, än jordens guld förmått;
wäl ofta månget fel er känsla störde,
men blef fullkomlighet väl jordens lott? —
Och we den källa, som det mer kan båta
att tadla felen, än att dem förlåta!
Hvar stund af sällhet, som bland er försvunnit,
med smärta flygtat har, och skilnaden
ett bittert gift i själen skulle gjutit,
om icke minnets engel läkte den,
om hoppet ej sin krans omkring oss knutit
och glädt vårt hjerta med den sanningen:
snart eller sent skall livarje förlåt falla,
en gång likväl vi se oss åter alla!
Det ögonblick, den sorgsna stund är inne,
som kallar oss till andra ödens lopp,
då allt det njutna blott står qvar som minne,
men hvad som kommer är ett ovisst hopp/
Tan wårt farväl! — Er godhet mot oss brinne,
och friskad af det dyra minnet opp,
vår tacksamhet, en krona åt er wriden,
skall blomstra bortom griften, bortom tiden!
Den 12 Jan. afreste truppen till Örebro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
