Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västmanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företeelser, för hvilka vi i vårt land sökt en förklaring. Det är sant, att
andra geografiska förhållanden måste ha härskat på jordklotet då än nu, men
geografiska förändringar äga alltid och allestädes rum, ehuru den långsamhet,
med hvilken de försiggå, i allmänhet icke gör dem märkbara förrän efter
långa mellantider. Större delen af den nuvarande jordytan, både låg- och
högland, har utan tvifvel en gång legat nedsänkt under hafvets yta, ehuru
naturligtvis olika delar på olika tider. Hvilka geografiska förändringar som
föranledt istiden i Norden, utgör en af vetenskapens nuvarande uppgifter att
utforska; att en istid verkligen funnits, kan, som sagdt, icke längre betviflas.
Efter denna korta utflykt på geologiens område fortsätta vi åter våra
vandringar. På slättlandet närmast Mälaren, emellan Köpingsåsen och
Kolbäcksåsen, ligger Munktorps kyrka, bekant som kristendomens och den
därmed följande odlingens första fristad i Västmanland. En half mil längre
i öster, på ett af de ställen där Kolbäcksån genomskär den höga åsen, träffa
vi Herrevadsbro, där enligt traditionen de upproriska folkungarne föllo i
Birger jarls händer. (Enligt en annan mening skulle detta ha händt vid ett
Hervadsbro i Västergötland.) – Badelundsås förvarar ett minne från Gustaf
Vasas dagar. När han här kom antågande med sina dalkarlar, gjorde
danskarne ett utfall från Västerås, men det danska rytteriet bröts emot dalkarlarnes
långa, hvassa pikar och drog den andra hären med sig i flykten. Ett vid
åsens fot beläget kärr kallas efter denna händelse Jutekärret. Norr om
Badelunda ligger Romfartuna, som skall ha fått sitt namn efter en helig man Lars
Romfar, som företog en vallfärd till Rom och därunder insamlade penningar
till uppbyggande af en kyrka i sin hemort. Det berättas vidare, att när kyrkan
var färdig, skulle S:t Lars jämte några andra ånyo utvandra, men då saknades
en dyrbar mässkalk, som tillhörde kyrkan. Då bjöd den helige mannen, att
den, hos hvilken kalken blef funnen, skulle utan skonsmål dödas vid
närmaste träd; den sannskyldige tjufven hade emellertid instoppat kalken i Lars
Romfars väska, och sålunda blef denne, ehuru oskyldig, dödad. På stället
där han dödades upprann genast en klar källa, som än i dag kallas Romfars
källa, och i prästgårdsängen ligger en liten jordkulle, som säges gömma
hans stoft.
Sedan man farit förbi Harakers kyrka på Hälleskogen, där konung
Kristian I led ett grundligt nederlag mot Sten Sture och biskop Kettil i
Linköping, kommer man till Sätra hälsobrunn, som biskop Kalsenius i
Västerås 1748 skänkte till Uppsala akademi, hvilken brunnen ännu tillhör.
I brunnsparken står en minnesvård öfver ärkebiskop Troil och i
brunnssalongen en byst af arkiater P. v. Afzelius.
Omkring en mil nordost från Sätra ligger Sala stad, med den därinvid
belägna silfvergrufvan. Staden är af gammalt regelbundet anlagd, men bar
en stillsam gammaldags prägel, ända tills efter en större eldsvåda 1880
modernare byggnader och lifligare rörelse började uppväxa. Sala silfvergrufva,
som fordom kallades »Svea rikes skattkammare och yppersta klenod», var i
äldre tider ett af de förnämsta silfververken i Europa och är ännu, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
