Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sågverksarbetarens arbete är ett vida enformigare släpgöra, än
timmerhuggarens eller flottningskarlens. Några ha att med båtshakar skjuta stock
efter stock fram till upphalningsplanet, andra att slå en kätting om ena
stockänden, hvarefter stocken med maskinkraft släpas upp i sågrummet. Här
föstes den vid en sågbänk, som långsamt och säkert skjutes fram mot en
upp och ned gående sågram med så många parallella sågklingor, att hela
stocken samtidigt delas i plankor eller bräder af önskad tjocklek: dessa flyttas
sedan fram på cirkelsågborden för att kantskäras och forslas därpå ut i det
fria, där de omhändertagas af plankbärare. Uppläggningen i staplar är dessas
göra: och med sina väldiga bördor balanserande på sin af skinndyna skyddade
ena axel vandra de stadigt på sviktande plankspångar upp till staplarnas
toppar. Sågspånsdammet är en svår lungsotsorsak för dem som arbeta i själfva
sågen, men plankbärarnes arbete är ej mindre hälsofarligt, fastän det sker i
det fria, ty nästan alla vänja de sig att bära på blott ena axeln, hvilket gör
yyggen sned och återverkar på kroppens inre delar. De flesta sågarna ha
lastningsbryggor, vid hvilka ganska stora fartyg kunna lägga till, ja, några
disponera hela hamnområden för sin räkning; stundom förekommer ock, att
timmer i pråmar föres ut till de väntande fartygen. Lastningstiden är en både
liflig och bråd tid, och mycket folk erhåller då tillfällig anställning. Då äro
ock såväl det breda Alnösundet som vikarna både norr och söder därom
så fyllda af fartyg, att svårligen i hela Sverige något annat lika vidsträckt
vattenområde erbjuder en lifligare anblick. Också utklareras årligen från
Sundsvall trävaror för omkring 20 millioner kronor.
Till utgångspunkt för vår färd genom Medelpad välja vi Ljungans utflöde
ur Jämtland, där den först genomflyter den långsträckta sjön Hafvern 269
meter öfver hafvet och sedan den bredare, 26 meter lägre belägna Holmsjön;
båda sjöarna ha månghörniga, vackra stränder, och såväl mellan dem som
sedermera bildar Ljungan en rad forsar, af hvilka åtskilliga äro ganska
storslagna. Strax öster om Holmsjön går Norra stambanan fram öfver Ljungan
vid en af en liten holme tudelad fors och följer sedan Ljungans dalgång fram
till Ånge station, där sidobanan till Sundsvall utgår från stambanan, hvilken
därefter genom en vild skogsbygd med stark stigning (1: 100) fortsätter norrut
till den l 1/2 mil aflägsna Jämtlandsgränsen och vidare inåt Jämtland.
Banan Ånge–Sundsvall följer Ljungan nästan ända fram till hafvet.
Ett kort stycke öster om Ånge går banan på en stor järnbro öfver till södra
stranden, följer denna under en mils väg med utsikt öfver Borgsjön, Borgsjö
kyrka och Ranklefvens tvärbranta stup samt andra berg där bakom, går
därpå medels en ny bro med ett 54 meter långt spann öfver den starkt
forsande älfven tillbaka till norra stranden, som sedan alltjämt följes. Man
har sålunda äfven vid en järnvägsfärd godt tillfälle att lära känna Ljungans
ståtliga dalgång med dess infattning af höga berg, som stundom, såsom vid
det präktiga herresätet Johannisberg på södra stranden, tränga ända fram till
denna. Till en början är älfvens fall ganska starkt, och på den föga mer
än milslånga sträckan mellan Borgsjön och Torpsjön sänker den sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
