Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN VÄCKELSETIDEN I TORNEDALEN. EN PERSONLIGHET OCH ETT MINNE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var både skarpt och träffande. Han liknade dem vid dem,
vilka nämnes hos profeten Hesekiel kap. 13: 10, 11. De
syntes honom vara de, som voro rädda för att låta
sanningens ord i all sin fullhet komma till sin rätt. Han
ansåg, att aposteln Paulus hade gjort ett uttalande i 2 Kor.
4: 2 värt att beakta icke minst av sådana, som tagit sig före
ordets förkunnelse inför de som samlats. Avprutande av
sanningens fordran var honom helt och hållet främmande.
Här ett uttalande eller rättare en fråga, som han vid ett
tillfälle uttalade åt en som mötte honom, då han var stadd på sin
sedvanliga kyrkresa. Efter att på sitt vanliga sätt hava hälsat
den mötande frågade han honom: »vilket är smakligare förtära
en smörgås, på vilken man själv brett smöret på brödet,
eller hålla till godo med den smörgås som en annan med
tummarna brett på brödet?» Det förekom ofta då för tiden bland
allmogen att isynnerhet barnen undfägnades med en s. k.
»tummagås» istället för en »knivagås» (med kniv påbredd
smörgås). Utan att avvakta den mötandes svar bjöd han
farväl och fortsatte sin färd till kyrkan. Någon tid efter
detta sammanträffande mötte honom samma person, till
vilken han hade gjort frågan härovan, och han ville nu veta,
om den mötande hade uppfattat hans framställda fråga.
Den mötande svarade då Sven sålunda: »Jag har fattat
innebörden av eder fråga syfta på den förkunnelseform,
som åhöraren bjudes på, därvid tilläggande : jag vill själv
tillgodogöra mig vad ordet har att giva och icke nöja mig
med vad predikanten tillreder — likt tummagåsen i stället för
den egna knivagåsen. Sven svarade härtill helt kort: »så
anser jag ock» och bjöd farväl.
Vad nu redan är anfört låter en förstå att Sven i sin
åskådning och sitt tal ville giva obetingat äran åt Gud i
allt och ställa sig helt beroende av Guds andes ledning.
Här följer en berättelse, som på det allra tydligaste
karaktäriserar mannen. Han hade gjort ett besök i en by 6 km
från kyrkan norr ut alldeles invid älven. I byn hade
anordnats ett möte av predikanter i en bondgård, där det s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
