- Project Runeberg -  Från bygd och vildmark i Lappland och Västerbotten, Luleå stifts julbok / 1921 /
59

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NÅGRA SKOLMINNEN FRÅN JÖRNS FÖRSAMLING.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till intet gott duglig. Uppgiften skulle säkert, understundom,
blivit »alltför tung», om man ej varit medveten om att man
haft ett" stöd bakom av bedjande målsmän, mödrar, präster
och kristna vänner, som i kärlek understött skolans arbete.
När man blickar tillbaka på sin livsgärning i skolan, så
liknar det hela en askhög, där intet dugligt är till synes,
och man får befara att man, liksom lärjungarna på Tiberias
sjö, arbetat »förgäves». Herren allena känner och vet dock, vad
som uträttats, och är något gott, så är det av Honom. Hans
namn vare ära och pris!
Om det nu i allmänhet varit en »uppförsväg» i skolans
arbete, så får man likväl ej förneka att det ibland
förekommit ljuspunkter och stunder av glädje och uppmuntran.
Dessa förhållanden erinra ju blott om den sanningen, att
det är genom ljus och mörkers omskiftelse vi skola vandra
fram vår tid här på jorden. Skulle man något nämna om
lärjungarnas uppförande, så har man all anledning att lämna
dem vitsordet »gott» i allmänhet, om än enstaka fall i
motsatt riktning förekommit. Dock är det ju glädjande att
konstatera att det sistnämnda förhållandet hört till
undantagen, åtminstone i flydda tider. Oaktat man vill vänta en
stadig utveckling i fråga om disciplin i jämnbredd med den
ökning av kunskap och färdighet, som nutidens skolor kunna
meddela, så tyckes det vara snarare en lutning till ett mera
oblygt och självrådigt förhållande. Detta är måhända ett
förutsagt tidens tecken.
Oaktat man under en läng följd av år liksom växt sig
fast vid barnen och skolans arbete, så att ett tomrum i
livet i första hand uppstod vid avgången från lärarekallet,
så är det likväl i själva verket en tillfredställelse att känna
sig fri, helst som man är till ålders kommen. Ett glädjande
minne, som skall följa mig till livets slut, är det
förhållandet att jag är medveten om att jag under arbetet ägt och
alltfort äger ungas och gamlas oinskränkta förtroende i
arbetet och umgängeisen, dem till heder och mig till glädje
och hugnad under flydda och återstående dagar.. Ett äre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:55:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bygdvild/1921/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free