Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HISTORIA OM NÖD OCH HJÄLP. NÅGRA BILDER FRÅN SPANSKA SJUKANS HÄRJNINGAR I ARJEPLUOG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattig och skattetyngd, måste man huvudsakligen vädja till hjälp
utifrån. Och den kom, rikligen och hjärtligen, både från norr
och söder. Särskilt genom landshövding Q. Malm i Luleå och
rektorskan Julia Svedelius i Stockholm har mycken hjälp
förmedlats.
Det strömmade in pengar och gåvor in natura, kläder,
sjukvårdsartiklar m. m. från de mest skilda håll, både lokalt
och socialt sett: det insamlades t. ex. mycket pengar av tre tidningar
av så olika »färg» som det kyrkliga Församlingsbladet, den
radikala Västerbottenskuriren och den vänstersocialistiska
Norrskensflamman. Nöd och hjälpsamhet kunna ibland märkligt förena
motsatserna. Det kom stora gåvor från Stockholm, Göteborg,
Hälsingborg, Karlskrona, Norrköping, Uppsala och från hundratals
andra håll. Så blev man i stånd att uppsöka de sjuka och
döende i ödemarkens gårdar, torp och timmerkojor.
Men det var icke blott sjukvård, som krävdes, utan då
mångenstädes ej blott familjeförsörjaren utan både far och mor rycktes bort
från en värnlös barnskara, uppstodo i en hast omfattande uppgifter i
barnavård, uppgifter som komma att under år framåt
fortfarande kräva verksam hjälp från barmhärtiga människor i
vårt land.
Hur omhändertaga dessa värnlösa barnskaror? Man
vädjade till barmhärtightten ute i landet att få lämna ut fosterbarn,
och 16 små stackare från lappländska obygden fingo öppna
fosterhem i olika delar av vårt land, därav 3 på Östads
barnhem i Västergötland. Andra små ha omhändertagits av hem
inom församlingen med eller utan betalning.
För de övriga ha upprättats ett barnhem, förlagt till en
förhyrd bolagsgård i byn Sakkavare, en mil från Arjepluogs
kyrkplats. Att utveckla denna provisoriska inrättning till ett
verkligt permanent barnhem är ett brännande önskemål.
Den drivande kraften både i den direkta sjukvården och i
hjälpverksamheten överhuvud har varit församlingsdiakonen Arvid
Svanberg. Vi vilja låta honom själv frammana några bilder —
förut på andra håll publicerade — från sitt arbetsfält.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
