Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - JUL OCH NYÅR BLAND JOCKMOCKSLAPPARNA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kåtan leves ett trevligt familjeliv. Man känner sig så
varm i lapppälsen, ehuru en smula styv. Det fodras vana
att komma i och ur den men det sker ju ej så ofta. Ehuru
det är nyårsafton sysslas det med renslakt, och någon
högtidsstämning kommer, man just ej i. Bäst man sitter i
förtroligt samspråk med någon gammal vän från föregående
år, kommer en liten tvåårig bylting indragande med ett stort
renben över axeln. Huden är skild från benet och dinglar
kring den lille. Snart kommer lappfar själv efter med ett
väldigt skinnbylte, och när han vecklar ut det, får man se
hela det nyslaktade djuret därinnuti. Så för lappen sin kniv
med säker hand och sönderdelar det flinkt. Huden,
bellingarna (benen), och härnan (pannan) spännas ut på tunna
träskivor och hängas upp till torkning. En del kött hamnar
genast i grytan och ätes med god smak samma afton, och
följande morgon bjuds man på blodkorv, som inför ens ögon
undergått en ej så vidare aptitlig behandling.
Till sist äro dagens värv fyllda, och man reder sig till
nattens vila. Innan dess få vi samlas till en bönestund för
att tacka Gud för hans bevarande nåd under det inom få
timmar flydda året. Här är intet laestadianskt dömande, utan
en gudfruktig gammal man håller ett litet tal, däri han på
sitt poetiska, bildrika språk tackar den som driven av Guds
kärlek kommer till dessa fattiga människor och bor med dem
inne i den djupa skogen, och. han bringar även ett tack till
alla i södra Sverige som av kärlek till Kristus skickat upp
så mycket gåvor till fjällens ringa barn. Innan man skiljes
åt ljuder den gamla kända »Tat peive ain vassam lä» (så
går en dag) utöver nejden, och snart ha alla gått till vila.
På högra sidan av eldstaden ligga far och mor längst
upp med dottern emellan sig, och närmare dörren drängarna.
På andra sidan har gästen fått sin plats och där nedanför
gamla farmor. Hundarna söka sig viloläger här och var.
Man känner sig ganska belåten över deras grannskap, ty de
värma ej så litet. Päls och fäll giva nog bra värme, men
kryper man upp med huvudet, förjagar kölden fort värmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
